Dock blef följden af den upphörda eldningen, att till en början, när den innevarandeluften, som ännu var varmare än den yttre, började afkylas, den afsatte rimfrost på väggarna och i någon mån äfven på taflorna. Detta var isynnerhet händelsen vid jultiden, då temperaturen höll sig vid 25 å 30grader under fryspunkten. Om nu eldning skett, skulle denna rimfrost hafva smält och i akat en beständig flytning öfver både väggar och taflor. Vi ansågo under sådana. omständigheter icke rådligt att, tvärtemot professor Höckerts berörda anvisning, föranstalta eldning då,under den starka kölden, deraf icke kunde vinnas annat resultat än att framkalla ökad fuktighet, då deremot vi icke ansågo, att kölden här kunde vara af menligare inflytande för monumentets taflor än den är i våra oeldade kyrkor för altartaflor, som, efter hvad erfarenheten visat, icke af kölden skadas. Vi skulle till och med tro, att om den yttre och inre temperaturen finge hållas alldeles lika, eller med andra ord, om ingen eldning skedde, så skulle fuktigheten bäst undvikas. Vi styrkas i denna mening deraf, att då kölden nu småningom slagit sig, så har rimfrosten alldeles försvunnit och taflorna äro nu fullkomligt torra och intet det ringaste tecken visar sig, att de äro på något sätt illa medfarna. Mora den 17 Januari 1861. A. Källström. Ph. Kjellin. Pastor i Mora. Kronofogde. SORIN NERE