Aftonbladet – 24 januari 1861, sida 3

Baron Burken nekä, att bene Kf nvått förlåtigas, på d skulle kunnäå fullbörd de arbeten han Pabegynt. Men en natt föl stod han, att detta, icke var Guds vilja, oc -resande sig upp ur sin länstol; utropade ha då: ?O Gud! ne befaller min anda i din händer.? Han sammankallade derpå hel sin familj. och sade till de sina: En sto förändring har försiggått i mina tankar; ick i afseende på min odödliga själ, icke i al seende på Kristus, min ende frälsare, utan afseende pålmin kropp. Jag känner attja; är nära döden.? Efter att ha välsignat sin: barn, och för sitt lifs trogna följeslagersk: uttryckt sin tacksamma tillgifvenhet i d mest rörande ordalag, sägande, att han ho henne älskat det som var evigt, utropad: han: ?Må Gud! välsigna mina vänner, mit fosterland, Italien och dess frihet! Välsi; nelse öfver Preussen, Tyskland, Eocland öfver hela verlden ! Jag önskar: prinsen oc GR af Preussen allsköns välsignelse in varma tacksamhet för Niebuhr!? De var som bekant är Niebuhr, hvilken inför baron Bunsen på den bana han så värdig tillryggalade. Efter att med den uppriktigaste välvilj hafva tackat sin tjenare för dess omsorger fortfor han med ett himmelskt uttryck i sin? anleisdrag: ?I trots af alla. mina svaghete och brister har jag dock åstundat och sträf vat efter det goda och ädla härnere: Mer den bästa af alla mina erfarenheter är der att hafva känt Kristus. Jag lemnar denn: verld utan att hatå någon menniska. Nej ieke något hat! Deruppå hvilar en förban nelse. Ack, huru godt det är att skåda lif vet ifrån denna höjd. Då märker man förs hvilken dunkel tillvaro man haft härnere. Dit upp! Dit upp! Det blifver ingalund: mörkare, utan allt klarare och klarare. Jag är nu i Guds rike. Hittills var det blott er försmak deraf. .O min Gud! Huru herrligs äro dina hyddor !? Den 29 Oktober, då hans uppmärksamhe varit fästad på en praktfull solnedgång, sade han på engelska: Ja, detta är skönt. allting finner man Guds kärlek.4 Må Guc Ra eder evinnerligen14tillade han på franska. -Låtom Oss skiljas i Kristo. Guc är lif och kärlek. Kristus är en segervin nare. Att vara med honom är seger. De finnes ingen död i Gud. Jag ser Kristus. och jag ser Gud genom honom. Knstus mäste blifva allt i alla. Jag vill ej uppföra någon scen, men jag vill säga några ord i kretsen af mina barn och mina vänner. Jag anförtror: mig åt hvarje god menniskas minne, och jag ber hvarje sådan vänligt minnas mig. Jag gifver min välsignelse, en gammal mans välsignelse åt alla som vilja emottaga densamma. Jag dör i frid med hela verlden: De som lefva i Kristo, de söm lefva i hans kärlek, de äro hans. De som icke lefva hans lif, de höra honom icke till, hvilket namn de än må bära och hvilken trosbekännelse de än må underteckna. Att höra till en kyrka eller till en sekt, betyder intet. Jag inser klarligen, att vi alla äro syndare. Vi-ha endast. Kristus i Gud. : Vi-äro endast till i den mån; som vi äro till.i Gud och Kafva evinnerligt lif. Allt annat är intet. Kristus är Guds Son, och vi äro hans barn endast då den kärlekens ande, som var i Kristus, är i 0ss. Detta: var det sista yttrandet i detta långa och lysande lif. Att älska Gud i Kristo är allt; allt annat är intet. Detta är dödsbäddens teologi, detta är det vetande, som den kristnes dödskamp lärer oss! Vi ha ej velat. utelemna något af hans sista ord. Vi behöfva alla lära oss att dö, och dessa vigtiga lärdomar äro isynnerhet af nöden för dem, hvilka egnat sig åt vetenskapens och litteraturens värf, och som berusas af den mest afundsvärda jordiska ära. De måste lära sig förstå, att denna ära ej är annat än en tom rök, som förmörkar himlen, i hvilken vi ieke kunna inträda såsom i en-akademi, inandandes det menskliga berömmets rökverk, utan genom att enligt denna höga och ädla andas exempel erkänna, att endast de förstå att lefva och att dö; hvilka hafva älskat den korsfäste: Ingenting kunde vara mera rörande än baron Bunsens likbegängelse. Hans kista, buren af hans söner, och sedan åf Bonns studenter, var enligt tyska bruket betäckt med blomsterkransar, och beledsagades under tåget-genom staden af dessa nationalpsalmers toner, dem han så högt älskade... Samma restman, som några dagar förut meddelat önom sakramentet, uttalade nu öfver den öppnade. grafven det eviga lifvets. ord, och de församlade åtskildes derpå,..yttrande, till hvarandray attFyskländ förloraten stor medborgare, vetenskapen en af-sina utmärktaste representanter Och Kyrkan en varm kristen, som. dog, bekännande sin. tro på Kristus. Och .denna. tro förblifver den:bästa tröst för alla: dem, som kände och älskade Bunsen, ty de erinra sig hvad han med-så mycken energi yttrade: Detgifves en uppståndelse !s EN Till -Redaktionerw af Aftonbladet! Kongl: kungörelsen angående stämplade påppersåföiften m. m., som nu blifvit tillSänglig, befinnes väl vara vida bättre redierad. är någon af dess föregångare, och insändaren vill. derföre ieke fästa sig vid