Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 2

OSTERRIKE. Enligt den nya valordningen, som utfärlades den 6 dennes, äro de begge klasser, ivilka erlägga högsta bevillning uti sådana äider som skola försända fullmäktige till andtdagarne i de tysk-slaviska provinserna, valberättigade, men icke den lägst beskatade klassen. Promoverade doktorer, embetsoch tjenstemän, prester, professorer och skollärare, officerare och dylika hafva valrätt, äfven om de icke erlägga så hög bevillning som de två öfre klasserna. Valen på landet blifva medelbara; för hvarje 500 nvånare väljes en elektor, och samtliga elektorer representanterna. Ståndsfördelningen vid valen är således upphäfd, och valrätten grundar sig endast på skatt; adel, presterskap, borgare och bönder välja samfäldt. Hvarje valberättigad, 30 år gammal och sina medborgerliga: rättigheter åtnjutande österrikare är valbar, utan afseende på stånd och religion; åtminstone stadgar valordningen i sistnämnde hänseende ej nåoot undantag. : Förhoppningarne om en liberal styrelse sedan hr von -Schmerling blef minister ha redan lidit ett betänkligt afbräck genom två i Wien utfärdade polisförordningar rörande valmöten. Först förordnade polisen attinga andra än valberättigade skulle få deltaga i förberedande valsammankomster, och sedan att vid sådane det ej skulle få talas om politiska ämnen. Men att hålla valmöten utan att yttra sig om kandidaternas och sin egen politiska öfvertygelse tjenar ju till ingenting. Öfverallt i de tyska länderna : harmas man öfver att regeringen låtit polisen lägga sådana hinder i vägen för valrättens ändamålsenliga. utöfning och afundas Ungern, som får röra sig så fritt. ITALIEN. Från Neapel berättas, att en särdeles kraftfull styrelse inträdt sedan prinsen af Carignan anländt till staden, åtföljd af riddaren Nigra såsom hans biträde. Den nya styrelsens energi hade redan visat det bästa resultat i afseende på ordningens och lugnets återställande. Utom de sex f. d. bourbonska generaler, som blifvit häktade, men af hvilka en, general Palizzi, åter blifvit frigifven, hade prinsen af Carignan låtit arrestera omkring 20 bourbonska officerare, som sökt uti Neapel framkalla resningsförsök. Den 4 Jan. erhöllo alla myndigheterna uti de neapolitanska provinserna befallning att gå tillväga med största stränghet mot alla orostiftare, ocH liktidigt afsändes betydande truppförstärkningar till de trakter af Abruzzerna, der nationalgardena länge kämpat mot bönderna. Från Turin skrifves den 6 dennes: Underhandlingarne rörande franska flottans återkallande från Gaöta hafva fått en lycklig utgång, och med bestämdhet kan jag försäkra, att Cavour i morgon skall för Frankrikes representant härstädes tillkännagifva. att sardinska kabinettet antager den af Frankrikes regering föreslagna tio dagars vapenhvilan, Liktidigt skall general Cialdini anbefallas att inställa fiendtligheterna och uppskjuta med belägringsarbetenas fullföljande. Denna vapenhvila skall fortfara till den 19 Januari, och om Frans II ej till dess ötverenskommit med Vietor Emanuel om fästningens uppgifvande, så börjas börbardementet så väl från sjösom landsidan. Men skulle Frans Il, oaktadt fiendtligheternas inställande å sardinarnes sida, ej låta inställa fästningens eld, så skall bombardementet åter börjas före de tio dagarnes tilländagående, och Frankiikes enda qvarstannade linieskepp få befallning att afgå från Gaätas redd. Man är här mycket belåten med detta resultat: Man tillskrifver Vimercati och till en del ätven Sardiniens representant vid hofvet i Paris, grefve Gropello, denna utgång Man berömmer tycket från Paris denne unge diplomat, hvilken vet att i afgörande ögonblick skickligt ingripa. Uti en skrifvelse af en dags sednare datum yttrar samme körrespondent: Jag får bekräfta hvad jag berättat rörande underbandlingarne om vaperihvilan. Men tillika får jag bifoga en något varierande uppgift, som kommit mig tillhanda från franska legationen. Franska flottan skall blott i den händelse gerast återkallas, om Frans II antager vapenhyvilan. Gör han det ej, så qvardröjer flottan ännu ätta dagar. Bombandermeniet skall således i intet fall börja före den 19, men denna dag fordra sardinarne under alla omständigheter fria hän der. Man betviflar här att Victor Emanuels underhandlingar med Frans II rörande Gaötas : uppgifvande komma att medföra önskvärdt resultat. Frans II skall ej gifva efter emedan han hoppas på Rysslands och Österrikes hjelp. etta bekräftas äfven deraf, att han börjat befästa Gaöta åt sjösidan. Man tror dock att konungen sjelf skall lemna Gaöta på ett af de franska skeppen, då flottan afgår. Från Sassari skrifves den 31 December till Triester-Zeitung?: För några dagar sedan ankrade uti farvattnet vid ÖCaprera en engelsk. skonert. Från densamma utsattes en båt, i hvilken befunno sig två personer, af hvilka den ena öfverlemnade en skrifvelse till Garibaldi. Denne begaf sig straxt derefter ombord på fartyget, hvarest han helsades med 21 skott, och intog en för honom anordnad måltid. Sednare erfor man att det varit en brorson till lord John Russell, som inbjudit Garibaldi. Om aftonen afseglade skonerten till Gaöta. En engelsk deputation väntades till Caprera. Äfven hr