Aftonbladet – 18 januari 1861, sida 2

inte hur din far ibland berättade om en af edra förfäder, Henrik Lindenau till Lindesborg, som redan på 1650 talet af till S:t Pers kyrka i Malmö tusen danska, daler, med det förbehåll likväl, att en tafla eller stamträd med alla hans sexton anor skulle der upphängas och i allan tid underhållas. Icke var det knaperadel då, och icke har den förknaprat sig sedan. Då hade han minsann inte fått syster min som bara kapten, och mera förmögen än rik, emedan han då ej fått eller knappt hade hopp om det stora skånska arfvet. Nej! — det är minsann ingen knaper, och stor skada att en sådan slägt nu med dig, käraste barn, skulle totalt gå ut, Men jag tycker du skulle någon gång fråga efter i hvad författrörig edert stamträd i Malmö är. Men det hör nu inte hit, utan nu vill jag förklara dig hvad jag menar med knaperadel. Jo ser du, det är till exempel den der kung Fredriks otäcka köpta adel, för att då icke tala om eländet efter 809. Menniskor, som sedan dess blifvit adlade och baroniserade och grefviserade, hafva visst kunnat vara ganska förtjenstfulla och förtjenta män, men deras adelskap, eller snarare sagdt, det lilla som de deraf lemnat åt sina efterkommande, det vill jag nte gifva fyra styfver för. Den äldste brodern vet ej om han kan få anses som adel, förr än han tiggt sig till en kammarjunka retitel; döttrarne veta ej om de äro fröknar eller mamseller, och hafva ingen annan råd än att skrifva in sig i Wadstena adliga jungfrustift, för att sålunda köpa sig rätt att åtminstone vara en adlig jungfru, och de öfriga sönerna i familjen, de äro alldeles ofriilse, ha! hal ha! fyra sorter inom en familj. af — fyra personer! Kan man tänka sig något så -befängdt,.4 — (Forts.)