Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 2

är förhållandet, bevisas af en nyligen uti en närbelägen residensstad timad episod, hvilken vi här anföra: Förliden nyårsdag hade en talrik del af stadens borgerskap, anfördt af dess borgmästar inställt sig å länsresidenset för att uppvakta s andshöfding och i amåäl af honom blifvit mottagna, hvarefter borg ren å egna och borgerskapets vägnar framtö en till landshöfdingen egnad hjertlig nyårs-önskan. Tandshörfdingen hade redan behagat börja ett svar, då plötsligen : ett häftigt vapenbrak lät höra sig, och ehuru den vid dörren placerade betjenten tillkännagaf för den lilla truppens anförare, att n ERE kår redan befann sig inne, så ansågs detta icke utgöra något hinder, utan dörrarne slogos upp, och in träderen vördnadsvärd, grånad veteran, i spetsen för 8-å 9 yngre kamrater, och under utrop till de i vägen tående borgrarne: Röj rum! framträngde till öfversta ändan af rummet, hvarefter han till landshöfdingen, som naturligtvis blifvit både förundrad och afbruten, yttrade några intetsägande ord med en välkänd, trumpetlik stämma. Härefter uppstod en obehaglig tystnad, hvilken borgmästaren begagnade för att framföra borgerskapets vördnad. för landshöfdingen, hvarefter borgerskapet genast aflägsnade sig. Så är händelsen i enkelhet och sanningsenlighet berättad, och reflexionerna göra sig sjelfva. För vår del vilja vi tro, att en sådan råhet, som här visat sig, endast kan finnas qvarstående hos några veteraner; likuande den, som nyårsdagen stormade landshöfdingens dörr och kommenderade borgerskapet på ett sätt, som endast återfinnes i den råaste riddaretiden, hvarföre vi hoppas, att den ock med veteranerna skall försvinna. Vi känna ej huruvida tilldragelsen väckte någon ovilja hos landshöfdingen, men hafva erfarit att borgerskapet deraf funnit sig mycket såradt.