Aftonbladet – 16 januari 1861, sida 2

alla tänkande och reflekterande unga personer — ville gerna höra hvad gamla med bildning och godt minne kunde hafva att säga om fordna tider. Det är mycket öfver trettio år sedan, min unge herreX, fortfor hon; det var i salig kung Gustaf Adolfs tid, det minns jag mycket väl, .ty salig gref Gösta L. var då äfven med, och han dog 1808.4 Grefven hade med sitt snack, sitt sladder, sin hviskning och uddlösa satir grufligt pinat Adelgunda, som mycket hellre velat höra på och deltaga i sin tants och Ernsts samtal, hvilket mycket intresserade: henne, ehuru hon för den odrägliga andra grannens skull blott kunde få höra fragmenter deraf. Men när nu den gamla nämnde salig konung Gustaf Adolf, så vände sig grefven om, alldeles som hade han fätt en elektrisk stöt, och sade i en opassande, gäckande ton: . Min nådiga tant är bra god, som kallar! honom salig konung — och som suppone-. var att han är salig. Fördettingen tycker jag är en förträfflig benämning. Om min kusin med sina qvickheter och sin satir ville: vända sig: till de lefvande, som kunna försvara sig, få gjorde min kujn visst rättf, sade den gamla med värdiget, men likväl utan all förtrytsamhet. Ack om min kusin och litet hvar lemnade ro för sina sarkasmer och epigrammer iden i främmande jord slumrande Wasaättlingen, så gjorde min kusin och alla,säkert äfvenledes rätt. Ja för: mig skall han gerna få: sofva och drömma om sin tappade krona, sade orefven artigt, men litet fult småskrattande; och man flög till andra ämnen. Adelgunda kände en underbart ljufi känsla, när hon så der såg sin tant, dentenda