Aftonbladet – 14 januari 1861, sida 2

Sådana inskränkningar vore hvarken förenligå med den frihet i bankrörelsens bedrifvande, hvad handeln med ädla metaller och vexlar beträffar, som skulle svenska banken tillkomma; och de vore icke heller bebhöfliga under de former för bankens styrelse och den ansvarighet för bankens för bindelser, som komiterade föreslagit. Om komiterade således i detta hänseende funnit sig böra tillstyrka uteslutande af sådana inskränkningar, som för riksbanken varit och äro gällande, hafva komiterade deremot å andra sidan ansett sig böra un dantaga, såsom till sedelutgifning icke: berättigande, den metalliska kassa i myntad eller omyntad form, hvilken svenska banken kan hafva i sin egen vård. Hufvudsakliga skälet till detta undantag är detsamma, som vid nästlidna riksdag föranledde rikets ständer att för sin del besluta, det enskilda bankers på inneliggande riksmyntskassa grundade sedelutgifningsrätt skulle upphöra, — eller svårigheten att kontrollera denna, stänvexlingar underkastade, grund för sedelutgifningen; och då der metalliska kassan hos svenska banken sjelf, likasom riksmyntskassan hos de enskilda bankerna, icke torde kunna betraktas annorlunda än såsom afsedd för stundens invexling af utelöpande sedlar, synes en derpå grundad rätt att i stället utgilva nya sedlar icke öfverensstämma med kassans ändamål eller med tillbörlig stadga i grunden för sedelutgifningens bestämmande. Man kan visserligen härvid invända, att, då svenska banken endast behöfver öfverflytta sin: inneliggande metalliska kassa till rikets ständers bank såsom deposition, för att derpå få utgifva sedlar, föga vore vunnet med den föreslagna inskränkningen; men denna invändning förfaller; då man tager i betraktånde, både att svenska bankens depositioner äro lättare att kontröllera än dess löpande kassa, och att banken icke kan på säåmma gång. hafva deponeradt hvad den för daglig invexling af. sina. sedlar behöfver hafva i egna kassor tillgängligt. Uti föreskriftenangående. .de vexlar, som må utgöra grund för sedelutgifningsrätten, hafva komiterade mm de förbankens trygghet vigtiga bestämmelserna, dels att någon svensk man skall hafva antingen.såsom tråssent eller endossentpåtecknat vexlarne, dels ock att dessa böra vara så beskaffade, att de kunna äntagas grunda sig på verkligal affärer. Detta sistnämnda utgör väl merat en antydan än en bestämd föreskrift, då förHållandet icke. alltid kan med visshet bestämmas, men med den kännedom om affärsförhållandena, som bankens styrelse förutsättes ega, bör en sådan antydan åtminstone i regeln kunna iakttagas. Det för svenska banken till siffran, lika med hvad nu för riksbanken är stadgadt, föreslagna maximum -af sedelutgifning utöfver metallisk. valuta, 30 millioner, skiljer sig I deremot i verkligheten ganska väsendtligt från de för riksbanken gällande föreskrifter. Under det, enligt dessa föreskrifter, å ena isidan, såsom utelöpande sedelstock betraktas åtskilliga hos banken innestående medel eller obegagnade låneoch kreditivförlag, medgifves åter, å andra sidan, en utöfver det d fastställda maximum sträckt sedelutgifning, dels för kreditiv till riksgäldskontoret, dels ock för ersättande af upphörd privatbank. I Utom för den öfvergångsperiod, hvärunder Ha Oe af nuvarande riksbankens utöfver metallisk kassa utelöpande sedlar skall verkställas, och lHvarom i det följande vidare förmäles, hafva komiterade ansett både enklare och i alla hänseenden lämpligare att till beloppet bestämma: maximum för den utöfver metållisk valuta verkligen utelöpande sedelstocken, bankens alla, såsom kreditsedlar användbara förbindelser inbegripna, samt att hvarken deri inräkna hvad ej är utelöpande eller derifrån afdraga hvad i sjelfva verket finnes utgifvet. Det skall väl då synas, som det föreslagna maximum, 30 millioner, öfverstege hvad riksbanken i allmänhet egt att i sedlar utöfver metalliska kassan utgifva, likasom det ganska väsentligt öfverstiger den sedelutgifning, hvaraf, enligt här förut lemnad redogörelse, riksbanken i verkTligheten sig begagnat. Nämnda maximum lutgör dock endast 75 procent af svenska bankens afsedda grundfond, hvilket förhålTlande emellan grundfond och sedelstock synts komiterade ieke skäligen kunna eller böra vidare inskränkas. För sedelinlösens betryggande finnes också derigenom beredd all den säkerhet, som kan anses erforderlig. Dessmtom ligger det i sakens natur, att svenska Jbanken icke under er fell kan begagna edelutgifningsrätten till sin yttersta gräns, utan att på samma gång vara försedd med en i förhållande dertill inneliggande metallisk kassa, hvilken sålunda minskade den på dyllik valuta grundade sedelutgifningen, äfvenIsom att nödvändigheten af bety iga kassaIbehållningar så vid svenska bankens hufvudkontor, som vid afdelningskontoren just bjuder, att maximum för hela sedelutgifningsrätten inom gränserna för bankens egen och allmänhetens säkerhet bestämmes till ett bea , som, efter afdrag för bankens oundvi ia kassabehållningar, lemnar utrymme åt bankförvaltningen att efter rörelsens behof och med hänsigt till affärsställningens förändringar lämpa sin sedelutgifning. Angående svenska bankens metalliska valuta. Det oskiljaktiga samband, som eger rum emellan bankrörelsens för alla händelser sker hade burit henne till dopet, och alltid älskat Ihenne som eget barn, något :som hon sjelf Tsåknade. Nu hade hon nästan trugat Adelgunda att komma upp till Stockholm, för att en gång se: den D estmda staden, medan hennes goda vänner ännu lefde, och förepande dessutom, att de ej mera förmådde I besöka Adelgunda, utan att hon måste komI ma till dem, om hon ville se dem ännu en så