Aftonbladet – 12 januari 1861, sida 2

ofullständigt kunnat tillfredsställa behofvet på de orter, hvarest filialbanker blifvit inrättade; men deremot på ett ganska menligt sätt återverkat på moderbankens förvaltning. I samma mån filialbankernas verksamhet kunde genom ökade förskott från -hufvudanstalten erhålla en för orterna mera tillfredsställande utsträckning, skulle hufvudanstalten deraf oundvikligen erfara ett ännu mera menligt inflytande. Med den organisation af riksbanken, hvilken komiterade åsyfta, läte dessutom filialbanksystemets vidare utsträckning icke förena sig. Det vore fastmera, enligt komiterades tanke, i hög grad önskvärdt, ått redan befintliga filialbanker ju förr desto hellre upphörde under sin närvarande form; och, ehuru sådant väl skulle, utan formelt brytande af beviljade oktroyer, kunna medelbart framtivingas genom den riksbanken äfven nu förbehållna rätt att successivt indraga de filialbankerna beviljade Tförsträckningar och kreditiver, hafva komiterade icke ansett en så våldsam åtgärd lämpligen kunna vidtagas, utan hellre trott sig böra tillstyrka, att för filialbankernas delegare öppnas tillfälle att på vilkor, hvilka för dem sjelfva voro fördelaktiga, frivilligt upphöra med deras nuvarande rörelse och i allmänna svenska banken ingå samt under densamma bilda afdelningskontor, hvilka ersatte den rörelse, filialbankerna förut utöfvat. För att underlätta sådan öfvergång har den utredning, hvilken vid upplösning af filialbank måste ega rum. ansetts kunna, efter öfverenskommelse med allmänna svenska banken, af denna öfvertagas. Icke blott tillvaron af riksbankens lånekontor i Göteborg och Malmö, utan äfven dessa orters öfvervägande betydelse för landets affärsrörelse, har tagits i betraktande, då komiterade föreslagit ett positivt stadgande derom, att allmänna svenska banken skall inrätta afdelningskontor i nämnda städer, så snart det erforderliga minimum af aktieegare och aktiekapital blifvit i dessa orter tecknadt. Då Wisby, der riksbanken också har ett ej längesedan inrättadt lånekontor, nu mera tillika fått filialbank, torde dettillfälle, hvilket filialbanken skulle ega att öfvergå till afdelningskontor, desto hellre utgöra tillräcklig grund för komiterades åsigt, att särskildt atdelningsköntor icke må, jemte denna filialbank, i Wisby inrättas, som det lärer vara uppenbart, att, huru omfattande en orts rörelse -än må vara, tvenne i viss mån likartade bankanstalter icke böra i samma stad med allmänna medel understödjas, åtminstone icke förr, än hvarje annan ort, som deraf kan vara i behof, erhållit någon sådan bankanstalt. Af dessa skäl hafva komiterade, i stället att upptaga Wisby såsom en bland de städer, hvarest afdelningskontor företrädesvis skola inrättas, föreslagit ett allmänt stadgande, som utesluter inrättande af afdelningskontor i stad, hvarest filialbank, såsom sådan, fortsätter sin verksamhet. För att å andra sidan ersätta det behof af bankrörelse, hvilket vid upphörandet af en förut utöfvad bankverksamhet antagligen måste vara särdeles känbart, ha komiterade ansett företräde till erhållande af afdelningskontor böra medgifvas sådana orter, hvarest enskild bank med sin rörelse upphör. Angående allmänna svenska bankens grundfond. I enlighet med den grundsats, som vid sednare organisationer af enskilda banker , blifvit följd och i det af rikets ständer vid sista riksdag antagna förslag till lag för enskilda banker finnes inrymd, hafva komiterade ansett ett väsendtligt wilkor både för ankens och allmänhetens betryggande innefattas deri, att ett visst minimum af bankens grundfond alltid finnes under allmän vård nedsatt och att således grundfonden icke, såsom tillförene varit för enskilda banker tillåtet, må kunna af bankbolaget godyckligt förvandlas i omsättningsmedel och i bankens rörelse indragas. Detta minimum -hafva komiterade också,i öfverensstämmelse med nämnda lagförslag, antagit till 60 proc. af hela grundfonden. Andamålet härmed nar likväl icke ensamt varit att, för händelse af bankens utredning, ega en reserverad tillgång, hvarmed bankens förbindelser slutligen skulle kunna betäckas, utan tillika, och i första rummet, att i den reserverade tillgången ega medel att i tid förekomma en sådan, alltid olycklig, händelse, att banken skulle befinnas oförmögen att vid anfordran infria sina kreditsedlar eller andra förfallna förbindelser. Enligt komiterades tanke, kan det således icke vara nog, att den reserverade tillgången i och för sig erbjuder full säkerhet för det kapital, hvarå den lyder; detta kapital måste tillika, åtminstone till någon ej betydlig del, vara af beskaffenhet att kunna, snart sagdtögonbliekligen, realiseras. Ju större den sålunda lätt säljbara grundfondssäkerheten vore, desto mindre vore ock faran att af tillfällig brist på rörelsemedel nödgas inställa bankverksamheten. Om det således kunde synas önskligt, att hela den under allmän vård ställda -grundfondssäkerheten utgjordes af sådana allmänna räntebärande papper, hvilka lätt kunna inom och utom landet försäljas, så skulle dock ett ovilkorligt stadgande derom i vårt, med dylika papper jemförelsevis mindre rikt utrustade, land möta svårigheter, hvilka omöjliggjorde eller åtminstone i som derpå skulle förlora så mycket; men så pass önskade jag kunna tillvägabringa, att en ren, tänkande och ädel qvinna, som känner sitt eget värde, måtte slippa göra som g0ssen: dricka för det de andra dricka. Ja, och helst när de, som skola låtsa