Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

allt för att för framtiden förhindra afslutandet af några konkordater till de kyrkliga angelägenheternas ordnande.4 — PSärskildt I beklagar sig nu påfven öfver att storhertigen at Baden låtit af representationen förmå sig att upphäfva det med Rom afslutna kon i kordatet; derefter framhåller han huruledes kyrkan i öfverensstämmelse med Kristi ord är ett sant och fullkomligt samhälle, som icke är inskränkt af någon stats gränser, icke underkastadt någon borgerlig makt och att dess makt och dess rätt i alla verldens delar fritt utöfvas till menniskornas välfärd. Påfven egnar en synnerlig uppmärksamhet åt en nyligen i Paris utkommen skändlig flygskrift? (Kejsaren och påfven). Denna skrift innehåller så många mot sanningen helt och hållet stridande satser och en sådan väfnad af orimligheter och motsägelser, att hon snarare förtjenar förakt än vederläggning. Men odräglig är den förvägenhet och den gudlöshet, hvarmed författaren, fräckt angripande den romerska kyrkans andliga och verldsliga principal, uttänkt åt sig ett alldeles särskildt slag af kyrka, som skulle grundas i det franska riket och så organiseras, att hon undandroges påfvens autoritet och alldeles lössletes från densamma. Nu anföras både Kristi och den helige Irenei vittnesbörd om kyrkans enhet och Roms öfverhöghet. I denna fördömelsevärda flygskrift hafva författaren och de som dela hans åsigt låtit masken falla och för oss afslöjat den plan de uppgjort för att tillintetgöra påfvens verldsliga makt. De hafva ingen annan afsigt än attundergräfva vår religions grundvalar. Vi se med smärta huru dessa ondskefulla menniskor söka utbreda denna lära i de vårt välde undanryckta provinserna och i andra Italiens länder. Det är ändamälet med öfversättningarna af den heliga skrift (!), hvilka öfverallt utbredas för att förstöra tron, ändamåiet med de många skändliga böcker, som skrifvas för att förderfva ungdomens seder, med tygellösheten, föraktet för kyrkan, som trampas under fötterna, kränkningen af de kyrkliga immuniteterna, bestridandet af biskoparnes rätt att undervisa ungdomen samt öfvervaka tron och sedernat, 0. s. v. I samma ändamål, säger påfven, hafva en mängd biskopar i de romerska och neapotitanska staterna blifvit satta i fängelse. I samma afsigt byggas i flera italienska städer protestantiske kyrkor och upprättas offentliga skolor, i hvilka strafflöst läror föredragas, som stå i strid med den katolska religionen. — Vid betraktandet af de talrika sår, som blifvit religionen och staten tillfogade, måste vi med profeten utropa: Landet är förpestadt genom dess bebyggare, emedan de hafva öfverträdt lagarne, förfalskat rätten och slitit det-eviga förbundet. — Nu följer en skildring af de förtjenster den romerska kyrkan alltifrån dess grundläggning förvärfvat sig om mensklighetens förädling och förbättring, äfvensom af de: förföljelser, som drabbat de kristna i Korea, Kina och Cochinchina samt Syrien. Allokutionen slutar med-en bön, att Herren på den heliga, alltid obefläckadet Guds moders samt de helige apostlarne Petri och Pauli förböner måtte förläna sin kyrka seser öfver dess fiender.