Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

till största delen består i det moraliska förderf, som blir en gifven följd af hans vistande i fängelset bland andra ändå mera förderfvade, så finner jag alldeles omöjligt, otänkbart till och med, att man något skulle förmå med att gå ut och in till fångar och predika, det enda som man egentligen kan göra så länge de äro fängslade. Under denna tid har lagen väl ändå aldrig tillåtit hvilket sällskap som helst att i materielt afseende förbättra fångens vilkor, utan skulle väl all förbättring då vara blott och bart moralisk; och hvem tror sig om att med en liten stunds predikan förekomma smittan af det dagliga förderfvet. Det är alldeles, tyckes mig, att taga sig vatten öfver hufvudet, och påminner mig om när jag, kosta hvad det ville, envisades att få några gröna fläckar iparken beväxtalmed fint gräs utan alla stor bladiga växter, sådana som solögon med flera. Jåg lät nemligen till en början en mängd fattiga barn, som vissa dagar besöka köket, locka af alla dessa blommor och blad. — en året derpå kommo de dock upp igen, och när alla dessa försök, hur ofta de än förnyades, dock alldeles misslyckades, tog jag mig nägra dägtiga arbetare, lät dem gräfva upp hela Plandd och med yttersta noggrannhet borttaga alla rötter, både af godt och dåligt gräs, och när jorden sedan blef alldeles ren, jämnad, krattad, bultad — då såddes der — och då först blef det bra. Jag är öfvertygad att kunglig sektern sjelf kan göra jemförelsen, utan alla vidare antydningar. å Jat, sade Ernst, jag tycker mig finna, att fröken i denna, likasom i frågan om vanvårdade barn, vill gå från grund, det vill säga, skaffa arbete och trefnad åt de fattiga, så att ej nöd, d. v. s. köld, hunger, törst, drefve dem att blifva brottslingar,