Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

skulle lefva i Gudi, för att skriftens ord måtte besannas, och de andra menniskorna skulle, till tack för att presterna väckte, lärde, styrkte och hugsvalade dem, sörja för deras måttliga behof. Ni ville vidare att de skulle blifva ogifta och således föra ett munklif? Nej, hvarföre just det? Familjelifvetär kanske det skönaste af hvad lifvet kan bjuda, men jag ville icke att presterna skulle vara . familjefäder, under omständigheter, som 6 dem gå och grubbla öfver hvad som skulle ätas, hvad barnen skulle klädas med, eller dylika ämnen till bekymmer. Allt sådant bestyr skulle hans tacksamma hjord hafva, och han skulle blott lefva ett andligt lif i kärlek och ren, klar dygd, så att han på en gång vore lärare och föresyn, samt den, som man i alla hjertats och själens angelägenheter kunde rådfråga, den, som alltid kunde säga hvad som vore rätt eller orätt, hvad som vore Gudi behagligt eller ej. ?Fröken Lindenow tror således att om man hade sådana lärare och själasörjare, så skulle man åtminstone veta hvad ondt och godt vore. Redan detta vore visserligen en stor vinst, men — måntro man skulle kunna handla derefter? ? Ja jag tror, att om det blott funnes nåot enda föredöme af verklig upphöjd menskighet — der icke hyckel och bedrägeri stode fram på någon sida — så — skulle tusentals af menniskor åtminstone försöka att likna dem, ty hvad verkar väl mera än föresyn, både i godt och ondt, och hvad är väl orsaken att så litet godt finnes till — jo, bara bristande föredöme. Låt bara en genomgod personlighet uppstå — och hundratals skola följa dennes fotspår — och efter dessa återigen hundratals, och så vidare.?