Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

i de ej längre kunna få mer: än tio åhörare på en gång, för måltiderna, emedan hvar :och en snart måste ha ett bord för sig, 0. 8. Vv. 0. 8 v.t Man finner samma opposition mot styfkjortlarna äfven i åtskilliga tyska och engelska tidningar och tidskrifter för epokeu. Jag har under mina ögon en gammal plattysk predikan, som tillskrifves en origineil pastor Sackmann i Limmer (död ji. Den hederlige och fromme guds-: mannen klagar deri redan högljudt öfver I styfkjortlarnas öfverhandtagande syndig-: het?. Nu skall man se! — utbrister han — våra qvinnor blifva allt värre och värre att spöka ut sig; ?se, huru de komma der med kökskorgar rundt om stjerten! (?Kikenkörve: an um de Steert7) tunnband och snodder sy de fast i kjolarna, på det att dessa må jstyfva stå! Det är riktigt synd och skam; ingen ärlig menniska kan gå bredvid dem; de upptaga hela gatan, och enhvar måste vika för dem; här i Limmer går det likväl ännu så temligen an, aver man kome mal des Söndages in Hannover, da werd ener sien Wunder sehn!? Bland gamla sällsynta tyska broschyrer från , förra århundradet är en, som bär följande titel: Klage iber den allzusehr eingerissenen Missbrauch der Reifröcke, in einem Scherz-Gedicht entworfen?, och är tryckt i Frankfurt. Skämtsångaren? uttrycker sig deri angående styfkjortlarna med icke mindre stränghet och icke mindre rakt på saken än den nyss citerade franska ?Nouvelliste? ; jag inskränker mig till följande profbit: tHvem vill dertill förmå sin dotter och sin gumma, att lägga af en gång sin kycklingskorg, den dumma! Om så med denna drägt man breder jemnt sig ut, skall våra gators vidd bli enter app till slut. Hvem månde icke le åt denna vana moden, som till ett oting gör ju sjelfva Venusstoden? Hvar kyrka ju alltren för obetydlig är, när dessa underverk af kjolar samlas der; som sill ej packas får de skönas svaga slägte, men samma bänk, som förr till hela tjoget räckte, nu knappt för tio blott tillräcklig sittplats har. 0.8. Vv. eller som det i originalet poetiskt heter: Hat wegen solcher Röck gewisslich itzo kaum, Wie man gar woll gespirt, vor 10 Personen Raumi4 i Hös oss framkallade styfkjortlarnas samhällsförstörande? mod den verldshistoriska Ppublikationen? af Stockholms magistrat den; 14 April 1732, genom hvilken, 1 underdånig åtlydnad af iska Maj:ts nådiga resolution öfver justitiekansleren Cederbjelkes underdånigaste förfrågningar? rörande k. förordningen af 1731 till yppigoch öfverflödighets afskaffande?, förordnades — och tillkännagafs, att vissa af öfverståthållaren grefye Taube jemte magistraten utsedda personer skulle gå ikring hus från hus?, för att anteckna hvar och en, som måtte vilja anmäla sig till ?de så kallade? styfkjortlars bärande mot en viss bestämd afgift; dokumentet innehöll tillika en antydan och varning? till hufvudstadens qvinliga befolkning om att med beskedlighet bemöta dessa utskickade styfkjolskontrollörer, äfvensom ett memento om att enhvat, som, utan att sig till kjolskattens erläggande hafva anmält, månde på bar gerning anträffas bärande sådant beskattadt plagg, komme att skylla sig sjelf för all derpå följande olägenhet. et var den tiden högvisa regeringar äfven i andra länder än det gamla BSverge funno det med en sund sölskonst och en god allmän ekonomi öfverensstämmande att lägga skatt och tunga ej blott på konunoens undersåters egna personer, utan på varje oskyldig del af samma personers yttre menniska, då ens debetssedel hvimlade för ögonen af otaliga småposter, för bruk I af sammetsbyxor, af fickur, af fontanger, afl peruk 0. 8. v., och då ingen vågade köpa sig en ny liten lyxartikel, utan att genast anmäla saken för en högloflig magistrat och lösa qvitto för erlagd tillståndsafgift. Det var, med andra ord, den tiden det lät sig raktiseras utan något synnerligt allmänt or (publiciteten var, som man behagade erinra, ännu då i sin linda) att en fiskal midt på en bal kom att rycka en ung dandy stångpiskan och fråga om den var vederbörligen till skatt anmäld, eller med en vudlös hand företaga åtskilliga känningar på en dams toilett, för att möjligen a äcka något parti, som kunde misstänkas för att ännu ej hafva passerat magistraten. Men jag återkommer till mitt ämne. Styfkjortlarna bibehöllo sig nästan hela det adertonde århundradet till ända i de lesta europeiska länder. Omkring 1785 nträdde dock i Frankrike en plötslig kontrarevolution, vi känna ej närmare den egentiga anledningen härtill — ej direkte mot sjelfva paniererna, men emot deras stundom något oformliga dimensioner. Dittills hade Hans Majestäts ordinarie skådespelerskort ippträdt i Corneilles och Racines stora traoedier med ett i fontanger uppsatt hår, ned lång korsett och Ckycklingburt; den berömda tragiska skådespelerskan mademoiselle Claison var den första, som vid nyssnämnda epok vågade en afgörande kupp och en afton helt oförmodadt visade sig som Ohimåne utan styfkjol. Man fann henne visserligen något tunn, man knappast visste rd AA a ke tan AA . ber: CJ). RA SR nr RN rr