Aftonbladet – 11 januari 1861, sida 3

men. att om de, detta oaktadt, förverkade sin frihet, med ett eller annat bofstreck, då låta lagen göra hvad den åligger. Om jag ej misstager mig, så tror jag fröken me sina rötters upptagande nienar: att först skola vi lagkarlar och alla ändra, som makten hafva, söka bot och bättring för Oss sjelfva, och så börja dermed hos den råa, obildade massan. Eller huru — var ej något dylikt frökens mening ? Jo, jag nekar det icke, sade Adelgunda leende. Jag tycker att vi något hvar icke äro vuxna dessa stora förbättringskall, utan att vi borde vända våra krafter på oss sjelfva, och dermed gifva det allrabästa föredöme att följa. Men, så länge ingen: ting är så, som det borde vara i botten, är ej värdt att göra ytan grann. cOch hvad anser ni som verkliga bottnen, grunden? Det borde presterna vara, men som de äro. himmelsvidt derifrån skilda, kommer det stora hela alltid att hvila på lösan grund. Ni ville, sade Ernst, att presterna skulle vara Guds tolkare, Guds. afbilder i mensklig gestalt? Det ville jag, och för att göra detta möjligt ville jag att det skulle finnas mindre antal prester, och endast sådana, som efter lång och mogen sjelfpröfning funno sig vuxna detta höga, heliga och ansvarsfulla kall. Det skulle då icke finnas en på hvarje qvadratfjerdingsväg på landet och en på hvar 1000:de qvadrataln i staden och vara befriade från alla verldsliga bestyr, eller huru? Ja, visserligen. De skulle andas och vara till blott för att inge all den sanna udaktighet, den kärlek till Gud, hans lagar, an ord, som de sjelfva med strid och kamp mot allt verldsligt tillkämpat sig. De