Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 2

Virskulle förloravi behag, hvad vi vunno i makt.? d S Och ni medgifver, att detta vore en förlust. ?Ja, och om jag icke medgåfve det, vore jag ett af de två — antingen en falsk qvinna, eller också icke — qvinna alls, d. v. s. ett oqvinligt oting.? Tillåter ni mig nu att fråga hvilken fördom det är som ni anser qvinnan böra :bekämpa inom sig?? Den att hon behöfver mannen för att blifva sjelfständig ; den att hon ej kan sköta sig sjelf och sitt; den att hon anser sig olycklig om hon ej ingår i äktenskap, och just derföre tror jag ingås så många olyckliga äktenskap. Om en ung .qvinna bara hade mod att säga till sig sjelf: ?Jag. skall mottaga en:-mans bud, om denne man i allt anstår mig, i motsatt fall väntar jag hellre tills en, kommer, som: bättre. gör det, och om ingen sådan skulle komma, så — då skall och vill jag lefva ogift, och ändå söka att verkar för det goda, samt bereda både mig och andra ett angenämt lif, fastän mitt största qvinliga ändamål, som är äktenskapet, då vore förfeladt — dock icke hälften så förfeladt som om vi trädde i ett opastande giftermål.? Men så tänka de ej nu, utan ofta nog så här: Jag måste taga denne man, som anmäler sig; förkastar jag honom, så kommer kanske ingen. annan, och jag får lefva ogift, föraktad, hånad, begabbad 0. .8.V..— och derföre — binder sig mången qvinna vid en man, som hon kände vida större böjelse att hata än älska, och derföre går det ock som det går. En sådan fruktan: för. verldens omdöme. verkar härvid ofta:det mesta, och från dessa usla fördomar ville jag att vi skulle emancipera oss. Samma stund vi visade, att äfven vi kunna, som; ej. välja; åtminstone förkasta, samt. att vi kunna, lefva .ett godt och lyckligt. lif, fastän ogifta, så slutade allt än; alltibe galler från .verldens sidat. Ochi detta förkastande: har fröken Lin