Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 1

STOCKHOLM den 8 Jan. Erig eller fred? Denna; alternativfråga med afseende på utsigterna för det kommande, året. besvaras af en. tysk tidning på följande sält: Med. hvilka förhoppningar för folkens ödens närmaste framåd inträda vi i det nya året? Skall under. detta år den europeiska freden betryggas, eller skall krigslågan ännu, en gång uppflamma på Italiens vulkaniska. mark? Skall det; bli någon kongress af, hvilken stormakterna sistlidet är fåfängt bemödade sig att åvägabringa, emedan det fattades dem allvarlig vilja, och skall EN densamma det italienska folket : erhålla sin naturliga rätt betryggad åt sig, eller skall det ännu en gång nödgas gripa till svärdet, för att tillkämpa sig. den? etta. är. den. brännande fråga, som nu allt. skarpare framställer sig i alla större stater, men hvilken ingen ännu kan åtaga sig alt besvara. Krigsryktena och fredsförhoppningarna korsa: hvarandra ännu alltför. oredigt; Det italienska folket ärnar vara beredt på hvarje möjlighet. Alla. vapenföra män mellan 18 och 40 år ha genom ett påbud af Victor Emanuel på hela det område, som lyder under; honom, blifvit uppbådade till krigstjenst, coch dermed har han följt den riktiga politik, som Garibaldi uppställt. Blott of ela Italien. står under vapen, om det är istånd att uppställa milliontals krigare, kan stoltheten och hö modet: krossas hos Österrike, som ännu skryter med sin förmåga att tillintetgöra den piemontesiska hären och ullslå den cavourska politikens korthust. ikasom Garibaldi visade österrikarne i Öfre Italien, att han med sina för friheten hänförda skaror.-ej: blott -förmådde slå, utan till och med fillintetgöra österrikarnes välexercerade. regementen, så måste allestädes fölkkriget med sin skräck stirra emot dem; skola. de lära sig inse, att Italien efter sin upphöjelse ur slafveriet är moget, att försvara sin frihet. Denna, Italiens beväpning är den bästa rberedelsen för den europeiska kongressen. ör, det; hänförda folkets starka krigsrusting skall Österrike snarare gifva efter än för diplomaternas lama bemödanden i Paris: et förkunnas oss väl derifrån, att en ny phase uppstått för den italienska saken, sean den. preussiska regeringen bestämt sig för gg Og och grefve Pourtalås springer benen af jig för att få en kongress till stånd. . Grefve Pourtales gör detta förmodligen. för att JR ex-konungen af Neapel en möjlighet att återfå sin thron af den blifyande kongressen, och huru skall man väl kunna tro på någon ny phase i den preussiska olitiken; så länge denna ledes af hr. von chleinitz? Med hans. halfliberalism kan icke något sätt att reglera den italienska a vigepringnn hvilket motsvarar det italienska folkets rättmätiga anspråk. Erkännandet af det nya konungariket Italicn är, uppenbarligen den första frågan, hvilken måste. vara afgjord, innan kongressen är Mg Kunna kabinetterna ej förmå sig härtill, så må de bespara sig besväret med kongressen. Då skall historien dem förätan TT försorg för, såväl att italienska folket erhåller rättvisa, som att. Österrikes intriger ått inveckla Tyskland i ett krig, för att dymedelst verkställa Italiens återeröfring, misslyckas. Kriget vore äfven tydligen det nyombildades liberaliserade Österrikes förderf. Ja den nödtvunget åt de särskilda kronländerna medgifna representationen måste direkt leda derhän att. penningemedel till kriget. förvägras regeringen. Aldrig kan och skall ög samtycka att låta sina tappra söner bidraga till det italienska folkets. förslafvande, och hvad är det af för vigt för böhmarne, kroaterna, slavonerna i till och med tysk-österrikarne, om kejsarstaten behåller Venetien eller ej! Den är, äfven detta förutan, tillräckligt stor, och ått. det derigenom icke. blefve. bättre, utan snarare. sämre sörjdt för de öfriga kronländerna, har erfarenheten visat. Den stora militärmakt, och det polisvälde, som voro af nöden för Italiens: förslafvande, förtärde största delen af statsinkomsterna och uppjagade statsbristen, och statsskulden till den svindlande höjd, de nu intaga. Banknoter med. tvångskurs för Venetien, detta är det naturliga slutet på den österrikiska finansförvaltningen i ltalien och regeringens naturenliga förklaring af sin egen oförmåga. EEn dylik stat är ej egnad att göra eröfTingar, öfver hutvud taget icke en gång att föra krig. Österrike har aldrig fört krig med framgång; de ha endast ådragit det förluster, ty hvad det år 1814 genom Ryssland och Preussen erhöll, kan ej föras på dess egen räkning, Men väl har det, då det fört krig på egen hand, fått böta med Nederländerna, Tyrolen och Lombardiet, och det skulle år 1849 äfven ha förlorat Ungern, om Ryssland icke kommit det till hjelp. Vill det nu åt sig bibehålla det ånyo med den