Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 1

student som visade vind, ty hans hår var så långt och tunnt, att det helt godvilligt följde hvarje fläkt; en herre som frågade alla huru dags de trodde att man skulle komma till Baden och några gårdfarihandlande utgjorde hela herrpersonalen. Ernst slog sig dock slutligen i slang med studenten. en-rik mans son, som kunde sjunga tenor, och som således var ett sjelfskrifvet Upsalalejon, och af honom fick han många alltför uppbyggliga underrättelser om lifvet nu för den i Upsala, både det artiga fina och artiga maniererade, som tillhör sällskapskretsarne, och det burschikosa, som tillbör källarsalen, hvilket allt Ernst jemförde med den tid han för några få år sedan sjelf var student, men som ändå bar en helt annan rägel. Studenten utbredde sig med mycfen ordrikhet, och fördolde ingenting, utan berättade allt. hyad han visste, godt och ondt, äfven om sina så kallade allra bästa vänner, berättade om alla fruntimmersförhållanden, icke just så mycket sådana de verkligen voro, men sådana som, sqvallret och pratet. framställde dem, och Ernst blef inom kort follkomligt invigd i hela den upsalieäsiska chronique scandaleuse, i hvilken han icke otydligt lät -förstå, att han ofta nog sjelf spelat en ganska ingripande och betydlig, roll. Studenten var en bland desså, kanske icke så få, som i Upsala lära bara ondt och intet godt, men som hafva OQvanlig Npplattninesgälva just i dessa ämnen, som . slagit si uppå. . Ernst nästan förvånades att i mycket nästan stå efter en — student! Äfven han talade; något litet om sitt Kära Stockholmslif, men detta döck med en viss hofsamhet, ty, fistörat Sund förstånd, rättskänsla, medvetande om livad som passade och icke passade, dykade ändå ofta upp och gjorde sig rum bland den dimmiga