Aftonbladet – 7 januari 1861, sida 1

VilB ed, 1 PP. då. LARUSWH ONS, INU 22 SILLI Nybrogatan å Ladugårdslandet; i Gustaf R. ers utrymme) . Under 75 öre Riksmynt införes stryckeriet, Stora Nygatan N:o 21.1 ars ERE STOCKHOLM ton 7 Jan. Bland det nyss tilländagångna årets händelser intager fredsslutet med Kina ett betydelsefullt rum. Att en lifligare beröring mellan det väldiga ostasiatiska riket och de vesterländska folken deraf skall blifva en följd, är otvifvelaktigt. Huruvida derigenom äfven en ström af vesterländsk kultur skall bryta in på det förut så väl omgärdade riket, blir framtiden förbehållet att ådagalägga. :Intet menskligt förutseende kan beräkna hvilket inflytande detta skulle utöfva bland en folkmängd, talrikare än hela Europas, tillförene helt och hållet afstängd från all beröring med den öfriga verlden och i besittning af en urtida, men sedan år hundraden tillbaka förstenad, allt verkligt inre lif beröfvad kultur. Endast det synes man kunna med visshet sluta genom den beröring, i hvilken man hittills kommit med det himmelska riket, att ett föryngrande inflytande kan blott ytterst långsamt göra sig gällande i dess ofantliga massa. En bekräftelse härpå finner man i de åsigter, som nu göra sig gällande i England med afseende på möjligheten att få den nyss afslutade fredstraktaten iakttagen af den kinesiska regeringen. Tidskriften Ecenomist innehåller med afseende härpå några ganska anmärkningsvärda betraktelser, af hvilka vi här återgifva det hufvudsakligaste. Economist yttrar: MR Det oväntade och lysande slutet på det kinesiska fälttåget gör det möjligt för engelska statsmän att slå upp en alldeles n sida i vår kinesiska diplomati. Om det tillfälle, som sålunda lemnas oss, begagnas som sig bör, torde, ja måste lord Elgins andra stora framgång i Kina visa sig vara mer afgörande och förmånlig för den britiska regeringen än den första, hvilken blott blef inledningen till en ny serie af olyckliga tvistigheter. Men detta skall dock ej bli förhållandet, så framt vi ej äro fullt beredda på nytt trassel af kineserna, så snart det första intrycket af skräck, som våra truppers anryckande injagade, gifvit med sig; så framt vi ej äro fast beslutna att ej låta dylikt trassel så lätt locka oss till nya hotelser och i de naturliga följderna af dylika hotelser! nya krig. Om lord Elgins lysande personliga framgångar i Kina gifvit oss nägon lärdom, så är det den, att den kinesiska regeringen lätt gör och vid första lägliga tillfälle återtager eftergifter, som hon ogerna under förskräckelsen gått in på; med ett ord, att vi aldrig kunna hoppas att för all framtid tvinga henne efterlefva motbjudande fredsvilkor, så framt vi ej ständigt på platsen hålla en tillräckligt stor styrka, för att kunna undanrödja all opposition. Huru försigtig, skicklig och lycklig lord Elgin än ersonligen är, då han stödes af dugliga efälhafvare, en armå och en flotta, vet han bättre än någon af oss, att han knappt ett år, måhända ej många månader skall ha vändt ryggen till Kina, innan någon af de vigtigaste artiklarna 1 fördraget antingen skall inskränkas genom några hämmande vilkor eller praktiskt upphäfvas, samt att vi, om vi skola få fred med kineserna, för framtiden mäste antingen helt och hället styra dem eller också eventuelt beqväma oss till att låta de mest misshagliga och betungande vilkoren i fredsfördraget praktiskt bli en död bokstaf. Det finnes ej någon tredje utväg. Det vore derföre bäst att nu, medan vårt segerskimmer ännu strålar i full glans, öfvertänka, på hvad sätt vi bäst nå draga nytta deraf. Detskulle vara vida mera olycksbringande än den största motgång för oss, om vi deraf skulle låta förleda oss att envist yrka på bokstaflig t uppfyllande af de delar af fredsfördraget, hvilka bestämma den kinesiska regeringens ställning till oss för en obestämd framtid med äfventyr af förnyade anfall sådana som det sednaste. Skadeersättning, upprättelse och alla vilkor, som genast kunna utkräfvas, kunna och böra utan tvifvel strängt åyrkas. Men våra framgångar skola blott då bära frukt, när vi, nöjda med det lysande prof vi visat på britisk kraft och tapperhet och med de omedelbara eftergifter, hvartill dessa nödgat den kinesiska re geringen, beqväma oss till att för framtiden vara mindre småaktigt stränga mot kineserna, att så mycket som möjligt öfverse med .eluderingar af freden, hvilka ej kunna förekommas annat än genom ett nytt krig, samt att taga vår seger snarare såsom en hederlig förevändning att blunda för små förtretligheter, än såsom en händelse, hvilken lärt oss, huru vi skola hämnas en sådan skymf. Dåraktigheten och faran af den politik vi nyligen följt i Kina äro nu uppenbara äfven för dem, som mest bidragit att upprätthålla denna politik. De inse nu utan tvilvel, att vi ej kunna till hälften styra ett sådant rike som det kinesiska; att der, så väl som på Hindostan, det verkliga alternativet är antingen att fullkommaa