Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 3

Hvilket under, gubbe, har förvandlat dig? Du, mer lat och sotig förr än likar andra, Står nu putsad främst och främst bereda at vandra, Hvem har tvått ditt anlet rent från sot och damm, Hvem har pressat i din gråa lugg en kamni Hvem har fått dig väckt, det är dock hufvud: 4 saken, Du, som knappt på sjelfva dagen förr hölls väken? Unge herre, hördes lugnt den an svar, 4Långsamt far man, när från egetland man far. När man ser sitt folk med skam fy naden ; bara, Då är bättre sofva, än att vaken vara. s Hvarför skulle jag mitt gamla anlet två? Mera öppen hade blygseln synts derpå. Gerna fog jag mot och tålte spe och snäsa; Sorg jag bar och derför bar jag sotig näsa. Nu är allt förändradt, finska. hären stridt, Finland ligger för oss t pet, himmelsvidt, Ingen fläck skall mer på andets ära stanna; Nu täcks mannen visa ren och klar sin panna, Kalla folket upp, låt röra trumman snart, Natten är förliden, dagen lyser klart! Förr så var det brådska, då VPmest bort rasta; Ädle, unge herre, nu är tid att hasta.s Om den svenska litteraturen och litteraturb historien. : (Några ord i anledning af Lärobok i sv. litteraturens historia, af G. H. Mellin. St. 18604.) Af R. H. L År litteraturen uttrycket af ett folks andeliga lif, af de idter och tänkesätt, som under förflutna tidehvarf drifvit det till handling och betecknat dess bildningsgrad, så är en klar; enkel och tillfredsställande historisk framställning af dessa idter ingalunda en ovigtig sak40r detta folk. För att veta på hvad punkt nan stär, övir-hvad man-har att göra för framtiden, är det nödvändigt att fven veta hvad som gjorts i det förflutna, och huru det gjorts, Det gäller om en nation lika väl som om hvarje enskild af dess i det allmänna genom -sin verksamhet ingripande medlemmar. anningen häraf, äfven hvad litteraturen angår, synes ock hvarje högre bildadt europeiskt folk insett, då det med lifligt intresse omfattat sin nationella litteratur och derigenom manat begåfvade, lärda och samvetsoranna forskare att egna sina krafter åt en historisk framställning af dess andeliga lit under loppet af förflutna århundraden. Vi tala ej här om, dessa -allmänna, hela menskligheten omfattande litteraturhistörier, åt hvilkas utarbetande isynnerhet de idoga arbetsbien, tyskarne, hafva en märkbart lust: att egna sig. Dylika verk äro alltid mer eller mindre otillförlitliga och oftast otillfredsställande, emedan man ej kan begära utt en mans lifstid och krafter skola räcka ill för genomforskning af hyarje särskildt rolks litterära urkunder, för att slutligen på rund af denna noggranna pröfning gifva en hel, klar och verkligheten motsvarande bild af den menskliga utvecklingen i dess helhet. Han måste således till större delen förlita sig på andras uppgifter och omdömen. Och hvilka äro dessa Sandra? De äro de särskilda folkens egna historieskrifvare, vare sit alt de framställt gången af sitt folks hela andeliga utveckling eler slagit sig ned på. visså punkter, vissa framstående företeelser, omfattat vissa tidehvarf deraf. ; Någon gång händer det likväl, och icke så sällan, att en nitisk och lifligt intresserad: forskare af en främmande nation egnar si åt ett grundligt studium af ett annut folk: litterära storheter eller åt dess litteratur i dess helhet, och deraf ger en förträfflig bild. Äfven här möta isynnerhet tyskar. Men in nan detta eker,-måste det sålunda af främ mande hand tecknade folket så hafva sjelft talat om sig, att det väckt utlandets uppmärksamhet, att det lockat till. en närmare bekantskap med sin litteratur. . Så hafva ock italienare, frensmän, engelsmän, spaniorer och tyskar gjort... De hafva hvarför sig en litteratur, hvaraf de äro och kunna vara stolta, och i sin nationella sjelfkänsla hafva de ock velat att förkunna det för utlandet. De hafva haft sina historieskrifvare, som, genomträngda af fosterlandskärlek, ansett mödan värdt att egna sina bästa krafer åt ett samvetsgrant studium af sitt folks itterära lif och att frambära frukterna deral ch form, värdig folket, litteraturen och dem sjellva. Flag vill här blott nämna några af de mera sända. Bland fransmännen: Sismondi, som omfattat hela det södra Europas romanska olk; Villemain, Saint-Beuve, Raynovard, Fauel, S:t Marc Girardin; bland tyskarna: Gervinus, Hillebrand, Vilmar, Jul. Schmidt; bland engelsmännen: — Collier, Chambers, Hallam ; pland italienare: Tiraboschi, Maffei m. fl., och emte och efter dem hafva fransmän (Ginpuene, Sismondi) och tyskar (Ruth, hvars arbete öfver italienska pocsiens historia Bnses ör det -grundligaste och ia åstadkommit verk, som skola bibehålla sitt värde. Att äfven spaniorerna vetat att göra sin lit:eratur gällande. utom. sitt länd, det se-vi ock deraf, atträfven utländningår, bland anIra amerikanaren Ticknor Och tyskar (Brink neier, Schack m. fl-) bearbetat deras litteraurhistoria på ett sätt, som tillvunnit. dem den itterära verldens aktning och: bifall: Jal ifven de slaviska folken; på hvilkas littera: ur vi se ned med okunnighetens förakt hafva egt förskare af stör förtjenst, Vi nämna blott -en Schafarik, on Mickiewioz. Den sednare glöder af-en-fosterlandskärlel; som förfelar sitt intryck påläsaren ochoemotåndligen väcker hos hönonr åtminstore en ning om att det folk, hvars tolk häfdateckaren är, i djupet af sitt väsende eger. en bildningskraft, som: skåll. bryta sig fram och söra sig påsett: betydande sätt gällande i len allmänna menskliga utvecklingens 42 Författare hafva äfven funfiits; som genom storheten. hetvdelsen af sin verksamhet, gif