Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 2

Article Image
vackra sagan om Urpheus och Eurydice. Om icke annat vunnits dermed, så har dock hr Säfströms stycke blifvit lättfattligare för mängden af åskådare. Orpheus föreställes. här af en diminutiv sitifspelare från Stockholm, och hans Eurydice är en tfaktörsenka, fru pPolberg. Pluto har enleverat och vill gifta sig med henne, men, hon, som hittills lefvat på ?Hopär icke nöjd med den ännu magrare han finner i underjorden, och skyr det ifven af ett annat skäl: hon träffår nemligen dernere sin hädangångne man Jöns Pyging (en mycket rolig John Styx). Hennes älskare kommer dit på Amors vingar, och med dennes hjelp undfly begge hela den himmelska härskaran. å Jupiter uppträder äfven här såsom olycklig älskare: Det är en särdeles roande sen, då han i den bekanta skepnaden af oxe gör sin kur för traktörsenkan, och honfinner honöm finycket acceptabel — såsom ötek samt vill slagta honom med ens. Både i utseende öckh rörelser är eleven Ullberg vär makalöst oxaktig — vare det skpdt till ans -berömmelse, och det har säkerligen kostat honom ej litet besvär att Komma derbän: — Amor presenterar sig som gamnal utlefyvad gubbe; som ingen på jörden bryr sig om längre: — Mercurius är kostymerad som en köpman på nyårsbalen, men med gåspennor att flyga med: — De öfriga äro utstyrda litet mera Sbligt rmytologien; men litet mindre lustigt. En mängd roliga anspelningar på dagens rågor ha beredt detta skämt betydande framgång, och ett par tvetydigheter har man glömt bort under åskådandet af några dansnumror som äro inlagda och bland hvilka man med särdeles nöje ser Vestris — den store dansmästarens — gavott,. dansad med utmärkt behag af mamsell Ida Berger och Robert Sjöblom. Ifrån den lefvande tablå af öfveroch underjordens invånare, hvarmed skämtet på elevteatern slutar, gå vi till vaxbilderna i hr Georg FTietzs mekaniska museum uti Odeonteaterns salong vid Regeringsgatan. Det är utan tvifvel det största som någonsin varit här förevisadt, och en del figurer äro ganska bra gjorda. Många af dem äro automater, till barnens förundran och de gamles löje. En stor grupp föreställer marskalk Lannes död, hvilken kommer åtskilliga af Napoleons generaler och grenadierer att gapa och att vända ut och in på ögonen. En annan grupp främställer en favoritsultaninua på en svällande divan och med en älskare vid sina fötter, öfverraskad af sin pascha, som grymt skiljer dörrförhänbena — och de begge älskande med. Denne pascha är mest naturlig af alla de rörliga figurerna; för att gifva en föreställning om honom åt dem af våra läsare, som ej äro nog lyckliga att kunna få se honom med egna ögon, låna vi programmets målande beskrifning : Paschan blir försatt i den högsta vrede, hvilket synes af hans rullande ögon, det bakåtlutande hufvudet; den hånfullt öppnade munnen, dervid tvenne rader perlhvita: gnisslande tänder blifva synliga, under det att bröstet krampaktigt häfver sig.4 : Bredvid denna scen, som dock är mindre skakande än det låter, ser man en annan af grym effekt. Den är lånad ur Victor Hugos rysligt sköna roman Ringaren i Notre Dame och föreställer Esmeralda med kap: ten Phoebus vid sin sida. Den vilda presten Claude Frollo står bakom dem och kastar ursinniga blickar på det älskande paret. Under det han drager dolken mot Phoebus blickar den mjölkhvita geten oskuldsfullt upp på Esmeralda, upplyser förevisaren. — Vidare ser man Judith hålla på att hugga hufvudet af Holofernes, som tyckes innan han somnade ha varit betänkt på hvad som komma skulle, ty han ligger i den allra bäta ställning för att mottaga hugget; och derbredvid prinsessan Herodias, som har nog dålig smak att med välbehag se på Johannis Döparens hufvud, hvilket bödeln håller ram åt åskådaren; och i hvilket ögonen ännu efter nitton hundra år röra sig upp. och ned. — En musicerande orgelspelare med sin fru samt Pierrot och mormor Casandra, dansande pas de deux äro rätt lustiga att höra och se. Fredrik II, Napoleon den störe och Napoleon den lille äro icke olika sina originaler, och man kan hafva en stunds nöje af attse en grupp spelare och en annan grupp ur den politiske Kandestöber4, bland hvilka man finner en person, som, fastän han icke varit mer än ett par månader i Sverge, dock redan kommit så långt in i språket att han kan läsa Dagbladet. : — Piece de resistance i detta museum är en stor figur, föreställande en elefant, hvarpå Stor-Mogul färdas med lifvakt, janitscharmusik och negrer, som-ha förvillat sig till Ostindien, Konstverket är förfärdigadt af silfver-och brons; det säges ha kostat icke mindre än 54,000 francs och är verkligen ganska väl värdt att beses. : I huset n:o 8 vid Herkulesgatan (hörnet af Norra Ae oh OA visas ett annat vaxkabinett, anspråkslösare än det förra och med billigare inträdespris. Der får man se en liten gråtande dverginna och den store spanske . röfvaranföraren Guerillo, grekiska furstar och furstinnor, Latour dAuvergne, Torsslow och Emilie Högqvist (begge svåra att igenkänna), Kossuth, Schamyl, Olot Rye, Vietor Emanuel, Garibaldi, öfverste Tirr, Nino Bixio och många andra mer eller mindre bekanta figurer. —. I de la Croixs salong förevisas en serie

5 januari 1861, sida 2

Thumbnail