Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 2

ig tillgifvenhet. Jag älskade henne, och älskar henne i denna stund såsom en yngre syster eller vän, och hon var med mig, som med en äldre sådan. . Vår olika erarenhet af lifvet och olika lifs åskådning vållade detta. Med detsammalärde jag äfven känna allt hvad Sophie Z:s själ hade mest rikt och älskansvärdt. Som blomman för solstrålen öppnade sig den för kärlekens inflytande, och hennes förtroende och hängifvenhet voro då obegränsade. Med glädje minnes jag månget bevis härpå. Då 9. Z. år 1840 reste upp till Stockholm. för att rådfråga professor Huss för sin sjukdom, blef hennes första besök utom ufvudstaden till mitt hem, mitt goda Årsta. Hon : trifdes väl inom dess gammaldags, tjocka murar Och högå salar, hvilka jemte dess torn, hvalf, slottslika trappor och förstugor återkallade för benne Gräfsnäs och dess minnen. Äfyen här voro a familjetraditioner, porträtter och spökhistorier, minnen från riddaretiden m. m. som hon älskade. Pingstdagarnt voro sköna; 5: Z. mådde väl på Årsta oci njöt af lifvet. Under hennes sjukdomstid följande vinter, i Stockholm, såg jag henne ofta, och fann henne alltid tålig, undetgifven äfven under bittra qval, alltid full a lif och lätt lockad till samtal, som äfven lito henne för ögonblick glömma. sina pligor. 5. Z. hade mycket önskat sig en son, men på -sitt långa plågoläger tackade hon Gud att-hon egde en dotter, och i d:nna den huldaste, outtröttligaste vårdarinna. Den hjertliga tillgifvenhet hon fattade för sin läkare, professor Huss, förskönade äfven för henne sjukdomens dagar. Hon blef åter frisk mot våren och. njöt då i-rikt mått sällskapslifvets nöje, isynnerhet i hennes eget hem, och med de många nya bekantskaper, dem hennes rykte som skriftställarinna samt hennes ovanliga gåfvor för sällskapslifvet drogo till henne. Sophie Zelows samtal och qvickhet voro af lekfull art; och ehuru hon kinhända var alltför böjd att se och anmärka