Aftonbladet – 4 januari 1861, sida 2

lutera vår ankomst med skott ur små kanoner. När, vi länge nog betraktat detta, och med hopp och skrik och andra ytterligheter visat vår förtjusning, fördes viinilöf-hyddan, der vi undfägnades med åtskilliga goda saker, hvaraf jag likväl ingenting minnes mera än förträffliga gräddmunkar, liggande i en liten hvit oljefärgsmålad korg och, bakade af fru Mellström på Högen. Hvad dagen mer hade att bjuda, det minnes jag icke, men det vet jag, att aldrig mera under mitt kommande lif kände jag mig så fullkomligt lycklig och med verkligheten och det. närvarande tillfreds som denna dag. En sorgedag. Sedan jag förtäljt om den gladaste dag jag kan påminna mig i minförsta barndom, vill jag äfven tala om en af de sorgliga under denna samma tid, ty sådane hade jag många, och, bennentiat nog, äfvenväl från den tiden tyckas dessa sednare i minnet vara de öfvervägande, ty oändligt många flera sorgliga tilldragelser mins jag än egentligen glada. En dag måste jag ha varit särdeles olydig, oläraktig eller uppstudsig, eller kanske alla tre delarne tillsammans, ty jag minnes att jag fick lugg af mamma och skrin förebråelser af Mellström, i hvilka till och med en och annan hotelse ingredierade, såsom ätt han måhända skulle upphöra med sitt lärarekall i och för min obeskedlighets skull. Hösten var mulen och kall, skymningen inbruten, och jag sattiallena uppkrupen i ett fönster, kanske sjelfvilligt, kanske ock der arresterad, jag minnes icke hvilketdera, men med förgråtna ögon, svullna kinder, bultan