Aftonbladet – 4 januari 1861, sida 2

ULBISL VILL IT DELTEUDSTAGE OUULAIIIOUL UVDI SLVR IR, Tä som sannolikt följer på en dylik behandling. Representationsrefermens rätta vigt och betydelse, Då Dagligt Allehanda nyligen nämnde Norrköpings-kuriren såsom den ena af de båda tidningar, som hon ansåg såsom sina väsentliga bundsförvandter och på hvilkas bistånd hon väsentligen trott sig kunna räkna för sin i förening med hr W. F. Dalman påbörjade contra-agitation mot reformrörelsen, så bör det bli af synnerligen stort intresse för N. D. A. att taga del af den artikel med ofvanstående rubrik, i hvilken Norrköpingskurirent närmare utvecks lar sina åsigter i afseende på reformrörelsen i representationsfrågan. Denna artikel, som vi anse oss äfven böra bringa till våra läsares kännedom, är af följande lydelse: Huru man lättast skall komma till ett förståndigt resultat i representationsfrågan, är för närvarande inom pressen första frågan på dagordningslistan. En ifrig strid derom har uppstått mellan våra liberala och byråkratiska tidningar, utmärkande sig på den sednare sidan herr —Im—s åsigter i en artikel i Dagbladet, upptagen som N. Dagligt Allehandas reformprogram, hvilka åsigter sedermera blifvit vidare i flera artiklar vederbörligen raguserade. Representationsfrågan har ånyo kommit på tapeten genom borgareoch bondeståndens underdåniga adress till H. M. konungen. Måtte dev icke hvila, förr än reformen är vunnen och landets fordringar blifvit tillfredsställda,. Vid denna pressens strid särskiljer man så Jätt de begge partiernas innersta sinnelag och syften. Byråkratien vill föra reformfrågan fram — såsom den påstår — de småningom skeende förbättringarnas väg, hvarföre man bör noga akta sig att släppa köttstyckett — såsom det heter i —Im—s artikel i Dagbladet — för att jaga efter skuggan, erinrande, att som sådana Cköttstycken äro att anse dels de många vigtiga förslag till sociala och legislativa förbättringar, som redan vid denna riksdag utgått från rikets ständer, dels de mer eller mindre genomgripande förslag till ändring i våra grundlagar, hvilka hvila till antagande till nästa riksmöte och hvaribland man särskildt bör nämna frågan om årliga riksdagar, hvilken efter vårt förmenande — herr —Im—s egna ord — i sig innebär ett nära nog lika fruktbärande frö till ett representatift lif och ett konstitutionelt styrelsesätt, som trots påtryckningen till en förändrad representation 0. 8. Vv. Är detta tal en skymf, som man vill rikta mot ett i ståndsintressen och byråkratiska fjettrar bundet folk, eller är det endast ett sarkastiskt leende på en byråkrats läppar? Hvilka folkliga reformer i den sociala, religiösa eller politiska utvecklingens gång kan väl sista riksmötet skryta öfver, om jag undantager den genom en lyckträff vunna kommunalfrågan? Herr —Im—s taktik är gammal. Så har byråkratien i alla länder och tider stridt och kämpat mot den politiska utvecklingen. Den skriker och hojtar högt öfver nyttan af den gradvisa utvecklingens gång, hvilken den likväl icke medgifver utan att blifva dertill nödgad och påstår hvarje litet framsteg i form och arbetsordning vara en eftergift åt tidens fordringar — en reform. Och när någon sådan obetydlig sak blifvit vunnen, efter de hårdaste strider och ansträngningar, då tager man genast munnen full och ropar: se hvilken god väg till utveckling den gradvisa utveckligens gång är; släppen icke dessa köttstycken? ur händerna för att jaga efter skuggorna! Så ungefär skulle man föreställa sig kejsaren af Österrike tala till sina förtryckta folk, missnöjde och obelåtne med sin kejserliga regering och dess embetsmannasvans, oaktadt medgifna, jemförelsevis stora eftergifter. Dessa nationer i despotismens landsfaderliga beskydd hafva likväl, utan vidare omgång, nyss erhållit provincialständer, ) en institution, hvars vinning gäckat alla våra bemödanden under många 10-tal af år, utan att vi i vårt s. k. fria land ännu kunnat för) Hvad skall —Im—, som finner våra ständers beslut i kommunalfrågan så anmärkningsvärdt, såsom en sann uppskattning af tidens fordringar, väl säga om österrikiska kejsarens beslut, att från hans synpunkt och det politiska lifvets ståndpunkt i hans stater anbefalla en dylik reform? I sanning tror jag våra ständer för länge legat på denna reform för att den med tacksamhet skall kunna af nationen motlutera vår ankomst med skott ur små ka-.