Aftonbladet – 31 december 1861, sida 3

mindre hårdt, .sedan jag: är bortag-så håll det, som: tilldragit sig, hemliet; låtinga andra läppar säg om mig hvad dina och din hustrus. nu sagt. Jag skall anse denna skönsamhet -som — en tillräcklig. försoning, en försoning, större Vän jag har föritjenat.Glöm mig här i denna verld. Må vi mötas i en annan, der alla hjertans hemligheter äro uppenbara, oeh der vår lilla Iskling, som gålt förut, kanske ken försona er med mig och låta. oss förenas i-frid!X Han sade-dessa ord och gick ut. Er fader återsåg honom tldrig och hörde aldrig nåbot ifrån honom.4 Jag förstod nu, hvarföre min far aldrig anförtrott sanningen åt någon menniska, hans. egen familj inpberäknad; Min mor hade skenbarligen bekänt allt för sin syster under tysthetslöfte, Och dervid hade den hemska upptäckten stannat. : Er onkel berättade. mig, fortfor presten, Satt han, innan han lemnade England; stal sig till ratt få taga afsked af er på ettställe vill hafskusten;. der ni då vistades. Han hade ej hjerta att lemna sitt fosterland och de sina för alltid, utan att för sista gången omfamna er. Han följde efter eri mörkret, tog-er upp ii sina armar ochlemnade er åter, innar ni fått tillfälle att igenkänna honom. Dagen derpå lemnade han England. från detta.ställe?4 frågade jag. Ja, han hade förr en gång Ullbringat en vecka hos en studentkamrat, under den tid han var elev vid Hötel Dieu. Och till detta ställe återvände han för att gömmasig, lida och dö. Vi sågosalla, att han var en man, nedböjd och förkrossad under någon stor sorg, och vi vördade honom ochi hans lidände: Han lefde alldeles ensam och giek blött ut emot aftnarne; då han brukade sitta på höjden af den der kullen med hufvudet