fade sig: och täflade uti att klatscha med sina Is ofantliga spannpiskor. ; Åtskilliga familjer höllo eget hushåll under!r brunssesjouren, hvilket föll sig billigast, eme-! dauv provianten medfördes hemifrån. De ös riga intogo middag vid taffladåen, som be-!l tjeningen uttryekte sig, i stora hotellet, der! s bordsplatserna intogos icke i den ordning som gästerna ankommit till brunnen, . utan eftoria gästernas börd, rang och rikedom. j. Deofrälse sutto alltid längre nod vid bordet, men iakttogo äfven sig emellan ganska Hoga rangens lagar, och de som alls ingen börd och rang-egde sutto naturligtvis alltid nederst, dock med undautag af Göteborgsgrossörerna, kvilka voro något förmer, såsom alltid sofantligt rikav — eeh som deorföre aktades såsom rie patrioier, hvadar också en afdeskånska magnaterna i tppoffring gått så långt, att han förmilde sig med om rik giosshaändRaredötter. En särskild klass, alltid talrikt representesad, utgjordes vid brunnen af skånska pregtör; de åkte i höga sberlikarep, koloniserade ppo i Vestra Ramlösa — en by, som ligger ett styeke väg längre bort från brunnen — voro t mycket feta och frediga, spelte bräde, dispäterade doch rökte omåttligt tobak ur stora sjöskumspipor, hade känning af andtäppa eller on släng af dålig mage, badade och drueko vatten Mitigt, för att späka sig och preparera matsmältningen till framtida prof. . Dessa andats män hade redan gjort sin lyeka, sutto vid Ape oeh stode derföre, både hemma här, på en viss krigsfet till noblessens. Det andliga. och verldsliga frälset iakttog äfven här sen beväpnad neutralitet. Några deeennier ech inpå tjugutalet egdes Ratnlösa brunn af en baron von Platen, titukered hofmarskalk, son alltid stod särdeles väl hos den kungliga familjen, hvilken stundom besökte Ramlesa. Ja mera lystert Ramlösa blef, desto flera utländnigar ankemme, ditleekade dels af hofvets dervare, dels och sannolikt lika mycket af den både såsom läkare ryktbare och såsom menniska origineolle professor E, Z. Munok af Rbsenskiölds anseonde, Baron vy. Platen, som för ingen del ver hushållare. utan ständigt försatt i ponningebehof, lyckades, för ätt bekeda de resande utländningarno gå stor trofmad som möjligto, förskaffa sig Carl Johans. medgifvande, att spelhus fiek etableras vid Ramlösa. En liten särskild dertill afsedd byggnad -blef eekså uppförd, blett ett litet lydko ifrån eeh nära neg midt emet stora hotellet, men med on ingårg, anbrägt på byggningens baksida. Att denna tillåtelse lemnades af Carl Johan är doste anmärkningsvärdare, som han. sjelt var en afgjrd hatare till alla hazardspel och strängt besträffade dema? sin omgifning, som dermed beträddev. : Professor Rosenskiöld. som vär en skarpsinnig menniskokännare, påstod att bifallet lemnades äfvön af det skäl, ajt Carl Johan, som kände att do skånska magaaterna vore Gustavianskt sinnade, ingenting hade emet em deras stora: rikedom de: eimerades, för att sodermera desto lättare kunsea göra sig de skånska aristokraterna förbundae, hvilket han också eftersiräfvade deripm att han sedermera inköpte betydliga erregeds i Skåne af de mest skuldsatta magRaterpa. Under oå låag följd af år inställde sig nu hvarje sommar sokter Abrengroa på Ramlösa; slog sig ned i det lilla huset och höll faraobank. Vintertiden bodde ham i Stockholm i svt nuvarande Kiodingska haset på Norra tmedljesatan (der. han lefde på en ytterst Insurids fet, såg vid sitt bord alla män af hög vmng eller förmögenhet, sem villo spels farao, och naturligtvis var det ganska a som der undergräfde både. sin jör och sin samhällsställning). Det är klurt, att ä Kndringår frestade a Renilösa. Mer än der också med fejour fTåta inteskna e inteeksing i. sitt söckefimen för tiden af jet, under det att kuskarne s ——— — — — pe NL ART ja några mvupp arebgren gjorde unde affärer, men Visade sig stundom ockst ädelmödig mot en och aunan för säm oeh elyeklig spelare, som återfick avad han förerat. Det I5rer nu vara omöjligt att bestämt aföra hurovidd någen skrifuig tillåtelse verkfon blifvit ntfärdad att spelbus fick hållas vid Ramlösa. Professor Rosenskiöld var doek fullt öfvertygad att så skett, och det vissa är, att krorobetjeninger ieke vågade åtaia eller förhindra oskieket, äfvea sedau Raralösa öfvergått i andra egares hand. KRosenskiöld pårtod sig bestämdt känna attorsens kronofogde årligen uppbar ett bögt arfvode, derföre att han böll sig stilla Bodam Ahrepgroa på början af 30-talet blifvit ralnerad — ty äfven hän sjelf fick bittert erfara huru falsk spellyckan är — öfYentags spelhusrörelsen vid Bamlösa af Behjumin Lsja, som derjemte bedref haudel med valanterivarer derstides. Till bolagsmän och riden hade har dels en bamburgare, dels or f. d. major vid flettau prydd med gvärdsorkan och silfvertapperhetsmedalj (namnet har kadfallit ese) jemto några tjeisteandar. sem sett bittro dagar förr. Faraospelet öfvorgafs dock oefterland, utom då rikare utländnriogar infanro sig. Bouletten blef derermot mera anlitad, äfven dorföre att den fordrade mindre skicklighet hos. de spelande: Pi der emsattesdoek äfven ganska betyd Jiga swmamor — eeh spolhuset besöktes nu af persener, tillböriga alla samhällsklasser: till och mod ex och annan prest syntes stundom slå en lef utanför lyckans tempel oeh oeförmärkt slinka in der. Ia på trettiotalet ankom til Ramlösa under den 1 fligaste brunmssaisonen en kongl. sekreter H. — åkande i en magnifik vagn. Han reqvirerade rum på en vecka. Den ende ban en gång besökte var Rasenschöld, det enda ställe, dit kan giek, var spelhuset.. Men han spelade med etur. Endast den som är ef TAN