Aftonbladet – 31 december 1861, sida 3

Sen, DVaron. epuleraada Och — hvad, mera d ärAsaktåd af hela landet. Nota bene, sår der sagolik lefnadsbana ha väl j om hafva doc kan och utmärkels e ala de framstående: patrioierna, 5 somtn fåaf de LITTERATURNOTISER. — Litterära underrättelser från Finland. I sin redogörelse för dei Finland tilbjulen utkomma litterära nyheterna yttrar tidningen Papperslyktan: Det var i går, den 14 dennes, den otåligt väntade andra delen af Fänrik Ståls Sägnser ändligen utkom-i bokhandeln. Litteraturkrönikörerne anmärka -som envbesynnerlig tillfällighetens lek, ätt det också var den 14 December, som år 1848 det förstå häftet af Fänrik Stål utgafs. I dag finnes väl knappt mera något enda tak i,delyckligare lottade delarne af Helsingfors, under hvilket icke den nya boken blifvit hemmastadd. Det var stort att i går i boklådorna se den oupphörliga strömmen af menniskor, alla med samma ärende, -Tillsammans: lära i dag redan öfver 1000-exemplar ha blifvit försålda. Det är mycket, det är öerhördt i våra förhållanden. Utom Fänrik Stål har i dessa dagar utkommit en annan bok, som är egnad att blifva läst af hvarje bildad finne och att för oss upplifva fosterlandets krigiska minnen. Denna bok är Kriget i Finland åren 1788, 1789 och 1790, framstäldt af GäbrieFREns, hvaraf första delen nu blifvit utgifven såsom ett. häfte af finska vetenskapssocietetens Bidrag till .kännedom af Finlands-Natur och Folk4. — Eget nog, har 41788—-t790 års krig knappast alls blifvit vidrördt af våra häfdaforskare, medan det ingalunda mera ärorika 1741—1748-års krig på sednäre t der utgjort föremål-för behandling från flera särskilda håll; Af desto högre intresse är Uerföre nu för oss detta kanslirådet Reins arbete. Såsom förf. i företalet yttrar, har en år 1858 öppnad, i vårt universitets förvar -öfverlemnad samling. af fältmarskalken grefve --Meyerfelts korresporidens under 1788—1790 års krig, samt några andra, till hans begagnande öfverlemnade förut okända handlingar från samma tid,. varit egentliga anledningen. till: att han valt detta ic till ämne för sin: behandling: Af de nämnda Meyerfeltska papperen : meddelas också en samling bref såsom bilaga i slutet af boken. Dessutom åtföljes denna del af fyra vackra kartor: en öfver trakten omkring Nyslott, en situationskarta öfver trakten FREE Ny: slotts fästning; en situationskarta öfver Tuu nanoch Pungansalmi (Pungaharju), samt en karta öfver trakten omkring Fredrikshamn. — De händelser förf. i denna del framställer äro. af den intressantaste, om också: till större delen just icke af den mest upplyftande art. Han börjar med en Kort återbliek på Peter den stores planer att vinna herraväldet öfver Östersjön, vidrör derpå 1741—1743 års krig, kejsarinnan Elisabeths bekanta manifest och: de snart derpå följande Wijkmanska stämplingarne i Finland; teck när i allmänna drag Gustaf II:s regering och det derunder alltmera växande missnöjet, samt gifver slutligen, innan han kommer till sitt hufvudämne, en utförlig skil. dring af Sprengtportens och hans ånhängares stämplingar och finska sjelfständighetsplaner... Framställningen af sjelfva kriget unner i denna: del till 1788 års slut; det var, som bekant, under detta år de bedröfigt ryktbara Anjalaförbundsstämplihgarne :ode rum, och åt dessa egnar förf. framförillt sin uppmärksamhet; de egentliga krigsoperationerna äro i allmänhet skildrade med nindre -utförlighet. Författarens stil ärjemn och flytande, och boken kan af hvar man isas med nytta och nöje. : — Memoirlitteraturens kuriositeter. Vilefva, åsom bekant är: i em för memoirlitteraturen så lycklig tid, att ej blott statsmän, fältherrar, namntunnige. lärde , konstnärer och resande, utan ifven många förmågor af andra och tredje ransen, blåstrumpor af alla slag, ja till och med lanserskor och gycklare låta trycka sina minen: Till de mest betecknande bland:dessa föeteelser kan man räknar Memoires de Rigoloche , hvilka: väckt så stort.uppseende i Pais och annorstädes. Författarinnanär ingentin; ner. eller mindre än den mest beryktade och förrägnaste cancandanserska, som -balerna i den ranska hufvudstaden haft att uppvisa, och såom firad skönhet i demimondens rike -har den ls icke förbehållsamma damen att från dessa la ge samhällsregioner bjuda på hvarjehanda ipptäckter, som kasta ganska geramligt, bjerta jusglimtar öfver,de.moderna franska, samhiällsörhällandena. Hvad hjelper det väl, att enbrochyr: A bas Pigolbeche, utgifvits not henne — on förblir ändock den toa År, ock hennes seleslösa konst. triuipferfkorminskas derföre ej. Vyligen har mile Rigolboche, enigt hvad tidingarne berätta, flytt fråga Paris till Brissel, medan hon i:Boulognerskogen förolämpat en anska hög person och derföre fruktade för por isens förföljelser. — I anledning af i Tyskland utkomna öfersättningar af norrmannen: Björnstjerne Björnomsobåda berättelser Synnöve Solbakken och Arne yttrar en utländsk litterär tidskrift: Vi ekommendera på det högsta hos våra läsare den inge norske diktarens arbeten. Må man ej låta ilseleda sig af de för oss främmande namnen, y båda de med förstånd och humor skrifna böc.ernas innehåll skall i stället så mycket mera örefalla, inhemskt: de kunna läsas alldeles; såom-en af våra byhistorier, Öfversättaren har lessätom rätt, då han yttrar, att detwvarit en tor fördel för Björnson framför alla: nationalliktare att få taga det gamla, af den moderna wulturens inflytanden ännu föga berörda, i en torartad natur och under: den: friaste -statsförattnings skydd lefvande norska folket till förenål för sina novellistiska skildringar. I afsende å skildringen af menniskor och natur, så äl hvad poesi gom psykologisk teckning beträfar, kunna vår förfättäres berättelser täfla till och ned med vår och andra litteraturers mästerverk. örfattarens hela skaplynne bär stämpeln af det äturenliga, okonstläde, ursprungligt geniala och nsluter sigharmoniskt till den norske höglänjarens likaledes naturliga väsen och skick indre. hårdt. sedan jag: är bortadsså hållt