Aftonbladet – 29 december 1860, sida 2

Till och med onkel George, så mycket han älskade mig, älskade dock ännu mer min sköna, lilla syster. När jag på odygd ryckte i hans tunna, stripiga hår, brukade han mildt leende lösfe det ur mina små händer; men han ät Carolina slita i det, tills hans skumma, kringirrande grå ögon blinkade och vattnades af smärtan. Han brukade att öfverdådigt skutta omkring i trädgården, med mig på sina axlar, i en klumpig imitation af en hästs trafvande; men han kunde al drig förmås till annat än en långsam och stadig lunk, när Carolina i sin tur tog en spatserridt. När han gick ut med oss, var alltid Carolina på inre sidan åt husraden till. När vi afbröto honom i hans arbete nere i-laboratoriet, brukade han bedja mig gå och leka en stund; tills han kunde få tid med mig; men han satte alltid ifrån sig flaskorna och torkade de klumpiga fingrarne å sitt grofva förkläde för aft ? eda Carolina ut igen, såsom om hon varit den högbornaste dam i hela landet. Ack, Huru ögt han älskade henne! — och låt mig rligt och tacksamt tillägga, huru högt han älskade mig också! ? OM När jag var åtta år och Carolina tolf, blef jag för en tid skild ifrån mitt hem. Jag hade tynat af i flera månader förut, haft stor nytta af en kort vistelse vid hafskusten, men visat symptomer. af ett börjande återfall vid hemkomsten till den trakt inuti landet; der vi bodde.: Efter många råd lägningar beslöts . det slutligen att jag, ända tilldess min helsa blef stadgad, ne vistas hos en ogift syster till min mor, som egde ett-hus vid en-badord på södra kusten: Jag mins att: jag. lemnade hemmet, belastad med skänker, fröjdande mig åt utsigten att få se hafvet igen, så obekymrad