Aftonbladet – 29 december 1860, sida 2

faringssätt begagnas i Småland, vissa delar af Upland, Westmanland och Dalarne. Andra säga vidare: CHvärje landtman bör vara försedd med en tillräcklig mängd af sådant virke, hvaraf hässjor kunna uppföras, på hvilka den afskurna Säden kan UPPläg as, och om detta arbete göres väl, så skadas icke säden sedermera; den torkar så småningom ochfodret förderfvas icke heller.4 Med fullt erkännande af det välmenta i dessa förslag, måste dock den sakkunnige dervid anmärka, att till åstadkommande af dylika torkningsapparater ovilkorligen fordras en riklig tillgång på dertill tjenligt virke. Nu är likvisst förhållandet att i nästan alla de trakter, der spanmålsodlingen bedrifves i större skala, och der följaktligen torkningsapparater af ofvan. omförmälda :slåg äro mest behöfliga, der är tillgången i de allra flesta fall ytterst knapp just på sådant virke som till ofvan antydda ändamål skulle användas. Till hvarje stört (den har i särskilda provinser olika namn) åtgår, en ung grän, vanligen 12 å 16 år gammal, rak, lång och så vidt möjligt är qvistfri — ty endast sådana och; blott af nyssnämnde trädsläg äro dertill tjenliga. Men af hvarje sådan stör erhålles, såvida den fortfarande får växa, ett utmärkt vackert träd. Derföre anses också med allt skäl dylikt störhygge såsom en stor skogsförödelse, och öfverallt der skogen vårdas, har det upphört och kommer ganska säkert att alldeles. upphöra i samma mån tillgången på skog minskas och. skogens ökade värde rätteligen inses. Äfven sådant virke, som begagnas till hässjor, medtager högst betydliga qvantiteter ung och vacker skog. De äro dessutom mindre tjenliga för bunden säd, emedan den för att kunna torkas icke kan hoppackas, utan fordrar godt utrymme, hvarföre hässjorna vid ,större jordbruk, för att blifva fullt ändamålsenliga, måste tagas till i ofantliga dimensioner, och blifva då ganska kostbara äfven derföre att de; för att blifva fullt ändamålsenliga, måste förses med säkra tak, som utestänga nederbörden: Man påträffar också fasta hässjor egentligen endast på några större egendomar, der de likvisst användas företrädesvis för ärter och vicker, som skördas mogna. I åtskilliga mera skogrika trakter af Norrland påträffas visserligen fasta hässjor, dock utan tak, men företrädesvis vid de mindre jordbruken; deremot sällan vid de större, der de just för sina betydliga dimensioners skull ge äro åstadkomliga. Begge här ofvan antydda förfaringssätt taga vidare i anspråk en ganska betydligt ökad arbetspersonal, eller just det hvarpå landfmännen allmänt lida brist och företrädesvis under skördetiden. Hvad härofvan anförts är nåturligtvis ?gammalt nytt, för våra verkliga landtmän. Det är också egentligen icke för dem; utan för de många andra hvilka lifligt. intressera sig för, men icke äro hemmastadde uti landthushållningens många detaljer, som det ofvan anförda meddelats, helst vi ganska ofta hört påstås att landtmännen hafva sig sjelfve att skylla om deras gröda under regnig skördetid förderfvas, när de icke beqväma sig till att anlita sådana enkla utvägar, som stå dem till buds, att väl inberga sina grödor. Ganska säkert skall nu vidare sägas: hvarje jordbrukare bör ria sin säd, så sker i Finland allmänt., Derigenom kan man göra sig oberoende af den regniga väderleken. Följaktligen behöfva landtmännen allenast uppföra tillräckligt stora eldrior — och det. är rent af obegripligt, att ej säga oförsvarligt, att den icke långt för detta gjört:så.? Den omständigheten, att bland våra mest intelligenta, verksamma och förmögna landtmän, som på sina jordbruk årligen nedlägga betydliga kapitaler, blott ett ytterst ringa antal lagt sig till rior — innebär i mångas tanke naturligtvis ingen giltig anledning ens till en förmodan, att några praktiska svårigheter äro förknippade med dessa riebyggnader och deras allmännare begagnande. — Nej, landtmännen — skall mån med mycken tillförsigt påstå — äro samt och synnerligen dröngöter? af prima sort; ytterst konservativa och oförlåtligt liknöjda för en så vigtig sak som att på ett så enkelt sätt (förmedelst rior) kunna rädda hela. sin skörd. Allt detta och mycket. mera i samma ton öch anda :ha vi ofta hört uttalås öfver de stackars landtmännen, serdeles under och straxt efter ett svårare regnår. Emellertid skola vi bjuda till att ådagalägga hvarföre hittills så få eldrior i större skala blifvit, och sannolikt äfven hädanefter blifva här i landet anlagda, under fullt erkännande af huru önskligt det vore att sådane allestädes kunde finnas. Innan viingå i denna utredning anse vi oss dock i förbiående böra erinra, att detiär i landthusållningen lika som ialla andra yrken ofantligt mycket som enhvar af EE hjerta önskar måtte, och som. vid första påseendet anses lätteligen kunna åstadkommas, men somdock i sjelfva utförandet möter alltför stora praktiska svårigheter. Många vinstgifvande åtgärder skulle äfven flertalet vilja vidtaga, men afhålles derifrån af brist på kapital. Denna omständighet föroätes så ofta: Den bäst konstruerade eldria, som 0s8 veterligen. finnes här i landet, är uppförd på Ultuna, detär en s. k. dubbelria i två aflelningar med serskild ugn för hvardera och örsedd med entröskloge i midten. Den ar kostat cirka 3000 rår. I hvardera -aflelningen rymmes cirka 11 lass höstsäd, samt af vårsäd så mycket mera som kärf rarne kunna vara mindre. För att få sälen ritorr fordras 19, å 2Y, dygn allt efter