Aftonbladet – 28 december 1860, sida 3

Jjag öfver ett fält och fick se omkring 500 ryttare, som stfit af i en uttörkadå. Sedan hr Parkes upphunnit oss, fortsatte vi vår väg längs deras front, till -dess vi kommo till en by, och då vi ridit igenom densamma, befunno vi Oss plötsligt midt ibland ett batteri af tolf kanoner i position, I hvilka beherrskade just den terräng, som laftonen förut blifvit utsedd till lägerplats för våra trupper. Ehuru något förvånade öfver att se oss midt ibland sig, nöjdede sig med att uppmäna oss att återvända til vägen, der vi funno öfverste Walker och eskorten, Vi hade anländt till sjelfva den öfverenskomna lägerplatsen. En liten bäck flyter från öster längs med vägen, omsluten af en af jord uppkastad vall på ett afstånd af omkring 20 sards. Denna vall, var besatt med soldater medsluntgevär så långt bort åt venster, som ögat kunde skönja. Vi redo några steg utefter denna vall. Framför oss på ett alstånd af omkring 100 yards befann sig en lång linie af rekognoscörer till häst; hvilken sträckte sig öfver hela positionen, som tycktes bilda en halfeirkel. Hr Parkes frågade några af dessa män, hvar . deras general befann sig, och erhöll ull svar, att han var flera li (några eng. mil) längre bort. Vi höllo rådnlägning i anledning af dessa hotande tillrustningar, och hr Parkes beslöt genast återvända till TungChou, för attsaf prinsen af J. begära uppiysning om meningen med att kineserna besatt vår position, hvaremot jag skulle begifva mig midt igenom trupperna, för att så fort . som möjligt underrätta generalen härom; Öfverste Walker skulle med de fem dragonerna och en sowar stanna qvar vid vallen, till dess hr Parkes kom tillbaka, eller han af sir Hope Grant erhållit ordres att återvända. Jag anträffåde armån och sir Hope Grant på marsch, en half eng. mil från det ställe, der jag Poöserade den kinesiska tekognoscörlinien. Jag underrättade honom om den kinesiska armåns och vårt detachements. ställning, samt om det beslut hr Parkes fattat. Sir Hope Grant sade, att det var nödvändigt att besätta den terräng, hvaröm man öfverenskommit, samt att förjaga kineserna, om de satte sig deremot; men att han ämnade bemäktiga sig Tunö-Chou, om ett enda skott blefve lossadt. Som det: fiendtliga kavalleriet bildade en omkrets. på vår högra sida, var det nödvändigt att handla såskyndsamt som möjligt och att återkallavhr Parkes och hans: eskort från Tung-Chou. Han gaf mig derföre i uppdrag attframföra hans ordres till hr Parkes, och lemnade mig två sowarer af major Probyns regemente till följeslagare samt en parlamentärflagg; KU ten Brabazon erhöll på samma gång befallning att ledsaga mig, för att undersöka terrängen. Kineserna lade intet hinder i vägen för oss att passera deras linier. Då vi kommo fram till vallen och ej sågo till kapten Walkers eskort, begåfvo vi oss skyndsamt direkt till Tung-Chou: Anlända till yamunen, erforo vi att alla våra vänner voro ute i staden, men befallde eskorten att sadla hästarne och rusta sig i ordning att genast afmarschera; några ögonblick derefter återkommo alla herrarne. Hr Norman och jag, åtföljda af fyra man, redo genom staden, för att möta hr Parkes, som begifvit sig till prinsens af J. palats. Vi hade ej ridit en half engelsk mil, då vi mötte honom. Han sade Oss, att vi ej hade ett ögonblick att förlora, om vi sKulle undkomma. Vid vår återkomst till yamunen voro alla till häst. och i ordning. Sällskapet bestöd af hr Parkes, kapten Brabazon, hr Norman, hr Bowlby, hr-Anderson, som förde befälet öfver eskorten, en dragon, 17 sowarer och mig,-eller tillsammans 24 personer. : Vi-begåfvo oss af i galopp. Då vi hunnit halfvägs, höllo vi oss för mycket åt venster; men detta misstag förorsakade knappt en tidsförlust af fem minuter; och vi begåfvo oss raka vägen till Chang-Kia-Wang, hvars gator vi funno uppfyllda af soldater. Då vi redo ut ur staden, hörde vi: kanon: skott och sågo röken å ömse sidor; vihade lott en half eng. mil qvar till yttersta ändan af de kinesiska linierna. Under det vi alltjemt ilade framåt i gaopp, började en kavalleritrupp ordna: sig på hvardera sidan om oss, antända sina luntor och hålla sina gevär, pilar och bågar i beredskap. Vi tyckte oss nu vyra i det närmaste räddade; men som kavalleriet i hvad ögonblick som helst kunde öppna en korsad eld mot Öss, stannade vi, för att rådslå. Det kinesiska kavalleriet till ett antal af omkring 300 man nalkades, på flankerna understödt af-en betydlig infanterikår. Man sade oss temligen höfligt, att som elden var öppnad, kunde de ej låta oss passera genom linierna utan tillåtelse af generalen, som befann sig något längre bort derifrån. Vi hade nu att besluta oss för, antingen att försöka öppna oss en passage--genom soldathoparne och omkring tre tusen man bakom dem mellan oss och vår armå, eller att följa offieerens råd, d. vy. s. begityva oss till. generalen, i hvilket sednare fall vår arlementärflagg skulle skydda. oss. . Hr barkes förklarade, att han ville uppsöka generalen och bad mig följa sig; vi togo med oss en sowar, som bar vår parlemen tärflagg, och redo i galopp åt det håll man anvisat oss. Då vi svängde omkring hörnetaf en, hirsåker, hvarigenom vi förlorade eskorten ur sigte, befunno vi oss ansigte not ansigte med en infanteritrupp af ungefär 150 man, hvilka störtade fram mot oss med fälld bajonett och antändå luntor, och om ej en-kinesisk officer himdrat dem, skulle vi ha blifvit dödade. Denna infanteritrupp befann sig på den