Aftonbladet – 27 december 1860, sida 3

Idess bestånd är hotadt. Det heter i bådIskäpet:: De norra staternas långvariga och alldeles obefogade inblandning i slafverifrågan uti de sydliga staterna har omsider haft sina naturliga verkningar. De särskilda delarne :af unionen hafva. .nu ställt sig emot hvarandra, och.den tid, som detta lands fader i så hög grad fruktade, då : fi endtliga geografiska partier bildat sig, är inu kommen. Jag har länge sett den nu hotande faran och ofta varnat mina landsmän för densamma. Den har icke uteslutande uppkommit ranledning af den fordran, som kongressen och territoriernas lagstiftande församlingar framställt om att slafveriet skulle uteslutas från territorierna, eller af de särskilda staternas sträfvanden att förhindra utförandet af lagen om rymda slafvar. Södern skulle utan fara för unionen kunnat tåla alla dessa missgrepp i förenifg samt. hvart och ett af dem för sig (likasom den funnit sig i.så mycket annat), i det den hängaf sig åt hoppet om, att tid och eftertanke skulle mediöra bot för hvad som redan skett. Den medelbart existerande faran härleder sig icke så mycket från dessa orsaker, som från det faktum, ait den oafbrutna och häftiga agitation af slaffrågan, hvilken under de sista tjugufem åren egt rum i hela norden, slutligen fort sitt skadliga inflytande gällande hos slafvarne och uppfyllt dem med en obestämd frihetsträgtan. Haloiljerna anse sig derföre icke längre trygga; i stället. för husligt lugn hafva farhågor för slafuppror uppstått. Mången husmoder i södern lägger sig om aftnarne till hvila med ångest öfver hvad morgondagen kan medföra för henne och hennes barn. Om denna ängslan för fatå i hemmet, antingen den är grundad eller inbillad, vinner så mycket i utsträckning och styrka, att den banar sig väg till massan af folket i södern, så skall unionens söndring blifva oundviklig. Sjelfuppehållelse är naturens första lag, som af skaaren blifvit .inplantad uti: menniskans jertä; i den visaste afsigt. Ingen politisk union kan följaktligen blifva af. varakl tighet, huru mycken välsignelse och förde den än-i andra afseenden kan medföra om den konseqvent leder till, att nästan hälften af borgrarne fortfarande och utan hopp om räddning ser hem och härd hotade. Förr eller Bednare måste en dylik unions band blifva sprängda. Det är min öfvertygelse, att denna olyckliga tidpunkt ännu icke-inträdt, och jag anropar Gud om, atthani tider måtte upprätthålla författningen unionen. Vi måste emellertid i rättan tidlåta varna Öss samt aflägsna orsakerna till faran.. Efter denna utgjutelse företager Buchanan en undersökning af frågan, om södern är berättigad till att nu ställa sig i revolutionärt förhållande till förbundsregeringen, och han komnåer till ett nekande resultat, -emedan presidentvalet försiggått på lagligt sätt, likasom -han antager att Lincoln icke skall drifva sakerna till det yttersta, emedan hvarje president,.i följd af. förhållandenas beskaftenhet, måste varakonservativ. Man borde först afbida om den nya regeringen gör inrepp uti de södra staternas sjelfständighet; först i sådant fall blifver revolutionärt motstånd berättigadt. En enda stat kan ej utträda ur unionen; vore detta fallet, så hvilade hela byggnaden på lösan sand, och måste kullkastas af den offentliga meningens flyktiga tycken. Denna åsigt förfäktade presidenten Jackson 1833 i sitt årsbådskap, och presidenten Madisonhar uttalat sig isamma riktning, likasom många analogier tala för att unionen är oupplöslig. Icke desto mindre förklarar Buckanan sig urståndsatt.att företaga något mot Södra Carolina, som redan till en del utträdt ur unionen, och till bevis derför anför han, att äldre kongressakter, som förutsätta en kollision, icke passa in på det närvarande förhållandet, och att förbundsregeringen blott kan verka genom sina enmbetsmän, af hvilka det emellertid icke längre finnes någon qvar i Södra Carolina. .-Den enda utvägen skulle vara att börja krig mot denna stat, och härtill förklarär presidenten sig efter moget öfvervärande för inkompetent... För att striden icke skall urarta vidare, framställer Buchanan storä fordringar till Norden och yrkar en ;ftergilvenhet, som nu knappast kan väntas. Norra staterna skulle icke bekytara sigmera om Släfveriet, i Södern än om slafveriet i Ryssländ, Brasilien, eller hvilken annan främmande stat, och de borde samvetsgranntrespektera. slafegarnes rättigheter inom deras område och uppfylla lagen om rymda slafvars utleverering. För att förhindra unioens sprängning föreslår presidenten slutli;en följande tre bestämmelsers upptagande författningen uti slafstaternas intresse: 1) soendomsrätten. öfver slafvar i: de stater, hvarest den ännu består eller framdeles kommer ätt bestå, skall uttryckligen erkännas; 2) tupuasregeringen ärsförpligtad att beskydda, denna egendomsrätt i alla territorier, ntill dess de, i hänseende till deras författing, inträda uti unionen som fria staier eller släfstater; 3) herrarnes rätt, att få ymda slafvar utlemnade, skall likaledes utryckligen erkännas, och garanti skall giras för denna rätt, i det alla lagar, som i le särskilda staterna äro utfärdade för att nindra utförandet af lagen om rymda slafrar, förklaras stridande mot unionsförfattvingen och Följaktligen för ogiltiga. KINA. De förenade franska och engelska flotornäs manskap arbetar på att vid Peiho räfva en bassin, hvari fartygen må kunna rvniå iänvisean Nb Or TER