Aftonbladet – 27 december 1860, sida 3

Omöjlig; ifvern att dölja er för hans blickar dref nig ut hit för hastigt, så att jag nä stan flög i hans famn, han omslöt mig genast. Och tog laga fasta på mig. Omöjligt kunde jäg tillhöra en annan än honom; som slutit mig i sin famn. Jag måste förlofva mig Med honom: Här ser ni beviset.? Hön räckte honom sin venstra hand; hvars mellanifinger redan pryddes afen slät guldTing. Notariens förlägenhet förvandlades till bitter härm, och han sade: hur gick det med den eviga tacksamheten? Jag sviker aldrig mina Iöften?, svarade hon stolt, men tillika med väl spelad värme, lita på mig, baronen gör. allt hvad jag vill, han skall skaffa er snar befordran, ni skall i stället för mig få — nordstjernan!? Derpå gjorde hon en förnäm afskedshelsning och. drog sig tillbaka i sin sängkammare; c s Notarien, gick lyekligtvis mindre kär och mera förargad än någonsin hemåt. Nåbra dagar derefter fick han från köpmannen en biljett, hvari denne a honom på en treflig hvardagsmiddag. Hans första tanke var att afslå denna bjudning, emedan han insåg att köpmannen släppt ut baronen från päldstugån, men han besimnadesig, d han fhågkom sin väns hyggliga syster. Icke. ser hon någonting ut för verlden, tänkte han, men hon:har betydligt mera örstånd än den der ?hemnes nåd? — hen gaf korgen åt von Vippen! Förstånd ö iurligtyis mera än skönhet; förståndet växer med åren, skönheten vissnar. Dessutom är hon epsypperlig hushållerska; äfven i brist; sade hehnes bror. : Min sann!iden engelska biffsteken jag åt hos dem var utomordentlig; sådana bifistekar dagligen äro mera värda än Rosalies kyssar. Jag har lust att tänka påden snälla: Margareta !? : Slutet följer