Aftonbladet – 22 december 1860, sida 2

ch försvaret från början varit vida kraftiare, än de nu med den frivillige beväpninsens biträde kunde blifva. T:o Att Öfverste Hazelius endast upträdde mot en möjligtvis origtig upfattning af ytrycket landets sjelftörsvar, som Landshöflingen Montgommerie i sitt förslag begagnat. För öfrigt anförde han: att rörande fnvillige kxorpser kunde han anses jäfvig att sig nu yttra, då han redan för 25 år sedan på fråga derom afgifvit ett svar, som fästat Academiens upmärksambet, men befarade att förnyande: af frågan kunde föranleda den föreställning, att Academien nu tvekade om betydelsen för försvaret af frivillige korpser, hvilken betydelse likväl, så vidt den utsträcktes derhän, som någon gång yttrats, att dylika korpser skulle ensamt och utan armee utföra försvaret, vore af krigshistorien dömd. 8:o Ati Styresmannens, Hr Statsrådet Björnstjernas yttrande innehöll: att han ansåg det vara en sann tillfredsställelse att Rikets försvar nu blifvit föremål för en varmare upmärksamhet, hvilket han trodde blifva för landet nyttigt. Rörande prisfrågan, fann han den vara för tidig, emedan man ännu icke kund: veta huruvida de föreslagne frivillige korpserne kommo till stånd. Med anledning af Landshöfdingen Montgommeries, under orerandet begagnade uttryck: att skarpskytte kompanierne behöfdes, emedan beväringen vore otillräcklig; anmärkte Statsrådet blott i förigående, att, om man ansåg beväringen otillsäcklig, så framställde sig som den genaste och enklaste utvägen, att utsträcka de beväringspligtiges ålder. Af allt detta lärer nogsamt inses, att aldeles ingen innom academien upträtt, hvarken mot nu pågående bildande af Skarpskytte kompanier, eller mot v.upfattningen, att frikårer kunna i något hänseende tagas i beräkning för rikets försvars, utan att Academien endast funnit olämpligt att utskieka frågor om verkan af något, som till form och slutlig inrättning ännu är lika obekant för frågande som svarande. Då Redactionen, hvars heder känsla naturligtvis måste förbjuda att obefogadt anfalla personer, ändå sig sådant tillåtit. beklagar jag att redactionen denna gången blifvit vilseledd af berättelser, med hvilka personer löpa, som uppenbarligen de sednare tiderne ingenting lärt, men mycket glömt a: det, de borde veta. Med anledning af hvad här förekommit, trö; jag mig böra fästa allmenna upmärksamheten på den af Krigs Wettenskaps Academiert belönade prisskrift om Stående härar och folk. beväpning, som finnes tryckt i Academien: bandlingar för år 1837, öfvertygad, att ge nomläsningen deraf skänker både nytta oci nöije. Stockholm d. 20 Dec. 1860. C. Meyer. Gener. Lieutenant.