Aftonbladet – 22 december 1860, sida 2

Gener. Lieutenant. LITTERATUR. Det är oss ett nöje, att midt under stöket red den litterära julmarknaden i förbigående kunna nämna, att ett nytt band (fjerde delens förra . afdelning) af Ignells Menskliga utvecklingens historia utkommit, omfattande tiden från vestra romerska rikets fall till Carl den Store. Särdeles intressant är den blick författaren kastar på muhamedanismen och dess förhållande till kristendomen. : — Denna jul företer en ovanlig rikedom på utgifna diktsamliogar. För att icke nämna den andra serien af Runebergs Fänrik Ståls sägner, som hvarje ögonblick väntas anlända till bufvudstadens bokhandel, ha vizat: omnämna: Dikter of Pehr Sparre, den bekantc och med skäl berömde författaren till Den siste friseglaren och andra förtjenstfulla bistoriska romaner, och hvars Sbtargossens visan är allmänt känd och sjunsen; Dikter a: Nyblom, en af de yngate Upsalaskalderna. känd såsom talangfull öfversättare af Thomas Moores irländska melodier och utmärkt för mycket herravälde öfver en poetiska formen; samt Lyriska dikter af Z. Topelius, den utmärkte finske lyrikern, hvilkens poesier redan vunnit stark apklang genom hvad man här lärt känna af hans ljungblommor,, menson genom denna i Sverge nu utgifna samling utan tvifvel skall bli ännu mera kärd och värderad. Ett närmare skärskådande af.dessa diktsamlingar uppskjuta vi till lägligare tillfälle. — Br J. Th. Bergelin har äfven för år 1861 atarbetat en landtörukskalender, hvilken, nyss blifvit. tillgänglig i bokhandeln. Redan den omständigheten att en ny årgång af denna goda bjelpreda för lar.dtmannen vid förandet af noteringar öfver de särskilda delarne af hans mångsidiga verksamhet ifrågakommit, vittnar tillräckligt, att det första försöket fyllt ett verkligt behof, och landtbrukarne skola säkerligen med fägnad mottaga underrättelsen att det nyttiga arbetet står tll buds äfven för nästa år. Planen är i så måtto förändrad. att tabeller och textafdelning äro bundna i särskilda bäften och båda derigenom erhållit ett lämpligare och beqvämare format, — Förgät mig ej; toilettekalender för IS61, med fina stålstick. Piece de resistance bland bidragen till denna julkalender är tvifvelsutan ett litet utkast af Leas, voenämndt En auktion. Det vittnar om god iakttagelseförmåga och utmärker sig för träftande anmärkningar och en lekande, angenäm stil. För öfrigt innehåller kalendern åtskilliga uppsatser på vers och prosa, de flesta skrifna såsom text till tyska stålstick, sådana man är van att träffa dem i denna och andra småkalendrar. Våra författares och författarinnors förmåga att af dessa smånäpna genrestycken hemta ingifvelser, tilltvingar sig alltemellanåt verkligen vår beundran. Första taflan i föreliggande kalender, t. ex., framställer, i förgrunden af ett regnsköljdt landskap, en ung jägare och en ung flicka — en bondflicka eller en dam i fantasikostym, hvilket man behagar — gemensamt hållande i käppen till den pareply, som skyddar dem för regnet. De mysa förtroligt åt hvarandra och efter följer, slokörad och med hängande svans, den trogna bunden, Skrif något om det här, har förlöggeren sagt till m:ll Octavia Carln. Och till hvad har icke m:ll Octav:a Carlen funnit sig inspirerad af denna tafla! Till ingenting mindre än en bistorisk-romantisk teckning med den fasf sublima titeln Regnvädret eller En af Lappos hjeltarn. Och i denna teckning skulle, märk väl, hvarje liter detalj af taflan hafva sin rol. Att regnvädret finnes der, det imhemtar man redan af titeln. Äfven flickngens kostym har fått sin goda och rimligs förklaring. Alva Hjelmstråle är hoffröken hos drottniog Fredrika och stadd på färd till en kostymbal å Drottningholm, då hästarnes skenande straxt utom Kungsbolms tull sätter den från jegt återvändande löjtnant Remy, hennes beundrare på afstånd sedan låsg tid tillbaka, i tillfälle att rädda benne ur lifsfara. Paraplyen finnes der också, ty, fastän icke så alldeles vanligt för en hoffröken i vagn, har den sköna Alva, emedan det var mulet då hon for från Stockholm, haft den omtänksamheten att i vagnen medtaga en paraply, som i sin ordning haft den välvilja att i det kriti:ka ögonblicket falla ur vagnenn. De unga tu igenkänna hvarandra naturligtvis. Deraf let vänliga. mysandet. Endast Fylax), Castor, Snapp opp eller hvad det nu må heta letta trogna djur, som traskar i de ungas spår, bar blifvit bortglömd. Men; hvad mer — det är trozen tillgifvenhets vanliga lön, att förbises och glömmas. Dock, förlåtom för fattarinnan; hon bar naturligtvis identifierat sig med sin hjeltinna, och hon är ju i detta ögonblick så outsägligt lycklig! Tyvärr finnes emellertid ingen oblandad lycka. Skön Alva är redan förut — förlofvad: som hon derhog är