Aftonbladet – 22 december 1860, sida 2

Rap Gt OLTOITISEAMSPOSLTITIGAICI, BUS GLTLA MLS Se qvardröja. Emellertid blef slutligen elfven så pass farbar, att de båda två i går på förmiddagen kunde begifva sig öfver och fortsätta resan hit. Krigsvetenskapsakadomien och skarpskytteföreningarne. Vi ha från general Meyer mottagit ett slags beriktigande, som här nedan meddelas. Då det på åtskilliga ställen varit för oss något svårt att fatta generalens mening och tankegång och denna möjligen äfven för andra kar synas något dunkel, ha vi ansett oss nödsakade att meddela skriften med diplomatisk noggrannhet, för att dymedelst undvika hvarjc sken af att dunkelheterna skulle tillkommi: genom något vårt förvållande. Den insända skriften lyder ordagrannt sålunda: Til Aftonbladets Redaktion. Aftonbladet för den 10 Dec. berättar: att, i Krigs Wettenskaps Academiens sammankoms d. 7, Hr Landshöfding Montgommerie väckt följande förslag till prisfråga för nästa är: Huru skola de nu i Jandet sig bildande skarp: skytte korpser organiseras, för att i förening med den stående armeen och beväringen bidraga till landets försvar? samt att undertecknad och Öfverste Hazelius skulle. hafva pi det skarpaste upträtt mot den upfattning at frikorpser kunna i något hänseende tagas i beräkning för rikets försvars, Hvarjämte Academien, som med öfverlägset röstantal, förkastade prisfråge förslaget, sf Afionbladet till vitas, att i sednare tider ingenting Järt och ingenting glömt, m. m. m. Som underteck: nad blifvit nämd främst bland de upträdande, har han ansett sig äfven här böra upträda, fö att rätta den frihbandsteckning, bvarmed den värda aftonblads referenten upvaktat redactionen och skulle äfven genast gjort det, -om ei den frisinnighet i sanningens behandling, som referenten ådagalagt, bjudet, att först afvagte protocollsjusteringen i Academien, för att var: ker, att den der frisinnigheten ej skall vågs jäfva-de streck, hvarmed teckningen rättar. Jag är således nu mera i tillfälle att uplysa: 1:o Ait i Landshöfdingen Montgommeriet prisfråga icke förekom något ord, hvarken om de sig nu bildande skarpskytte korpsernes or. ganisation, eller om föreningen med Armeer och beväringen, utan endast om deras delts. gande i vårt sjelfförsvar. 2:0 Att öfverläggningen rörde endast prisfrågans lämplighet, aldeles icke upfattningen. huruvida frikorpser kunna tagas i beräkning vid landets försvar, hvilket Academiender gången icke tog i öfvervägande. 3:0 Att i följd deraf, de som motsatte sig prisfrågans antagande, icke hade anledning ati upträda .hvarken lent eller skarpt mot en så. dan upfattning. 4:0 Att undertecknad, som hufvudsakliger upträdde mot prisfrågans antagande; gjorde det på den grund, att dess framställande va olämplig och förtidig, innan det visat sig, burv dessa korpser, hvilkas inrättande och bildandr är till dem gjelfva helt och hållet öfverläm nadt, komma att ordna sig samt huru myc ket af dem, sedan vid krigs utbrott, de bes väringsskyldige ingått i armeens leder, bli qvar till krigs bruk. Härvid fästade jag up märksamheten på det olika förhållandet i Sve rige och i England, hvarifrån de frivilligt korpserne nu kommit på modet, att det sed. nare landet, så länge Engelska folketicke un: derkastar sig beväringsskyldigheten, är ur stånd att till sitt försvar uprätta en tillräcklig oct öfvad hör, att således enda räddningsmedlei är det fosterländska beslutet att, genom fri villiga, redan urder freden upställa och bilds dessa 8. k. skarpskytte korpser, hvilka vid kri: gets, utbrott äro fullt färdige att oförminskads rycka i fält; hvaremot i Sverige, der beväringspligten är lag, sådane frivillige korpser icke äro behöfliga och blifva, då krigstrampeten kallar dem till upfyllande af sin kriiska bestämmelse, iföljd af de beväringsskyldiges uttridande, rubbade i sin upställning och möjligtvis delvis uplösta, hvilket Jikvöj icke bindrar att inrättningen, om den får er god rigtning, i alla fall kan gagna försvaret. synnerligast om den i skolorne, klokt tillämpad, genom gymnastisk utbildning af kropps krafter och färdigheter, bereder dugliga kri gare, hvaraf första och säkra vinsten sku!le blifva att beväringen kunde redan det förste året insättas bland stancmtruppen. 3:o Att Maj. Osc. Björnstjerna, eburu ban icke byggde stora förhoppningar på ifrågavarande skarpskytte föreningar, understödde prisfrågans antagande emedan dermed möjligtvis kunde framkallas ett svar, som gåfve nyttig ledning för dessa korpsers organisation, hvaraf han ansåg bestyrelserne, i följd af sin sammänsättning, vara i stort bebof. Mot delttz skäl genmälde jag, :tt, om ock ett svar er hölles och af academien godkändes, kunde det icke bekantgöras före början af år 1862 hvilket för det åsyftade ändamålet vore aldeles försent. 6:0 Att jag för öfrigt, då Landshöfdinger Montgoramerie, anförde de under kriget i Fin iand bildade frivillige korpser och be äpnin gar såsom bevis buru mycken nytta sådent kunna göra och fördelen således, att hafve dem under freden ordnade, endast anmärkte att den tiden fanns i Finland, lika Jitet som i Sverige, allmen beväringspligt, hvilken, om den funnits, straxt vid krigets utbrott i Ar. meens leder insatt en mycket större del af be: folkningen, än frikorpserne sedermera och del. ma förda till alagtfäöiltan hvarigenom armepn