Aftonbladet – 6 december 1860, sida 2

med sina familjer och bohag, och kunde således säga att de uppnått sitt nya hem, målet för deras resa, men — sannerligen icke något Kanaans land — skog rundtomkring, så att de knappast kunde se himmelen, långt, långt bort från alla menniskor och intet att lefva på, utom hvad sjön och skogen släppte till af sina rika bjordar. Omkring 2 år lefde dessa familjer i enslighet der, nedhöggo skogen, afröjdelandet, hackade upp det, sådde och planterade, byggde sig bättre hus o. s. v. Pastor Carlsson har omtalat huru han, under en af sina många missionsresor i Minaesota för flera år tillbaka, genomvåt efter en hel dagsresa i häftigt regnväder, måste vara glad att öfver natten finna hvila i en bädd under ett tak, som icke gaf mycket bättre skygd än de moln, hvilka varit hans tak om dagen. Sjelf har jag under mina resor sett midt i kalla vintern små hus utan andra fönster och dörrar än täcken eller andra förbängen. De första åren :tod mången svensks sotsäng i hyddor, genom hvars enkla, glesa brädväggar vintervinden obehindradt gick in och snön lägrade sig i sällskap med den sjukes frysande maka och barn kring eldstaden. Nu, när svenskar finnas i tusental och nästan öfverallt, är det lättare för emigranten att finna ett varmt hem, varma hjertan och, i händelse af nöd och sjukdom, vårdande händer. Med få undantag åtnjuta svenskarne ett välförtjent anseende för flit, trohet och arbetsduglighet, och ehuru mången bar bränvinet kärt och i detsamma dränker både sitt förstånd, sin arbetsduglighet och sitt anseende, så hafva dock dessa ej mäktat förstöra den aktning hittills egnats noråboen, som, dit han kommer och nedslår sina bopålar, helsas som den statens märg och ben. Ju mera emigranten amerikaniseras, desto mer blir handfliten en sällsynt perla. Den finnes dock qvar i de svenska kolonierna. Måtte den ock der länge blifva förvarad! Derom har jag öfvertygat mig utom på andra ställen äfven i kolonien New-Sweden, så kallad till minne af fäderneslandet: Och herrligare trakt i den delen af Jowa, när man öfverfarit ett sumpigt lågland, får man näppeligen se. Med yxan i hand hafva de idoge kolonisterna huggit sig fram och brutit sig hemman öfver en areal af omkring 6 engelska mil i längd och 4 i bredd. En och annan amerikanare bor i god sämja midt ibland svenskarna. I hvarje stuga jag besökte, och jag besökte under många dagars vistande der ej så få, fann jag den svenska spinnrocken och väfstolen och hustrurna sysselsatta med att väfva vadmal till vinterkläder åt män och barn. Hufvudstaden i Nya Sverge heter Stockholm, ett på en nejden dominerande höjd beläget hemman, och fastän vatten saknas i närheten afl. Nya Sverges hufvudstad, om man undantager. en liten bäck, som ringlar sig lekande fram mellan kullarna, är ändock läget skönt, och när månen de herrliga månskensnätterna i detta land strör sitt silfver öfser skog och slätt, då kan inbillningen snart till sjö förvandla däldernas månbelysta dimma: Under de trenne år följderna af penningkrisen hvilat tunga öfver Vestern i-ynnerhet; då många fabriker upphört med eller inskränkt rörelsen; då mängden af arbetsgifvande sjeifva gjort hvad arbete de kunnat; då jordbrukaren minskat antalet.af arbetare och dagspenningen blifvit betydligt nedsatt; då penningar varit sällsynta och dyra, ja i Minnesota kostat ända till 36 procent och mer — har för svensken ej kunnat vara fråga om att vinna förmögenhet, utan uppehålla lifvet. De flesta vänta nu på bättre tider för att börja på nytt. Ehuru efter en riklig årsväxt det ljusnat i horisonten för vesterns folk och någon mera liflighet förmärkes på fabriker och i omsättningen, så torde dock i bästa fall åratal åtgå innan verkningarne deraf komma att allmän nare förmärkas. De lärare, som från Sverse utgått, äro följande: den redan nämnde, nuvarande professorn vid Augustana seminarium i Chicago, pastor L. P. Esbjörn, som hösten 1849 anlände till Andover, Illinois. Han har arbetat otroligt för vårt folk, och är fördenskull en af de svenska lärarne, som är både älskad och hatad. På våren 1851 företog han en resa till de östra staterna, för att samla medel till kyrkobyggnaden. På 11 veckor reste han ungefär 3500 engelska mil, besökte 3 synoder och en mängd amerikanska lutherska församlingar. Dervid insamlades omkring 2200 , hvaraf Jenny Lind, nu fru Goldschmidt, gaf 1500, med anvisning att bygga på de vigtigaste plater. Med denna summa understöddes 3 församlingar vid deras kyrkobyggnader, nemligen Andovers, hvars kyrka är af sten, Molines och New-Svedens. Hvad han af umbäranden på alla sätt och af faror och vedermödor under resor utstått vinter och sommar i ett land med så ombytlig väderlek, på en tid då jernvägarne ännu icke hunnit så långt ut i vestern tillåter utrymmet oss icke meddela, ehuru det kunde lemnat ett intressant bidrag till teckningen af svenska presternas missionslif derute. År 1852 afreste pastor Hasselqvist från Lunds stift till Amerika i sällskap med en skara emigranter från Skåne, och anlände på hösten till Galesburg, 24 engelska mil söder från Andover, der han alltsedan varit anställd, ou vårdande. 5 församlingar, efter att under de förflutna åren hafva gjort och ännu fortfar att göra vidsträckta missionsresor bland vårt förströdda folk. I och omkring Galesburg bo många svenskar, bland andra de s. k. Erik Jansenisterna på Bishop hill, hvilka äro i upplösningstillstånd och ett varnande exempel för alla dem, som vilja drifva 1äran om en syndfri fullkomlighet på så sätt som det bland dem skett. t , ; Sommaren 1853 reste pastor Erland Carlsson från Wexiö stift ut ocH emottog vården om den i Chicago nyss bildade svensk-lutherska församlingen, jemte de i trakten deromkring bosatte svenskar. Denne broderns outtröttliga flit, jemte de tvenne förstnämndes, bar varit till mycken välsignelse för vår kyrka och Herrans rikes framgång bland våra utflyttade landsmän. Hvad dessa 3, tillsammans med norske lutherske pastorn Paul Andersen gjort, i skröplighet och under mycket motstånd, står tecknadt inför honom i höjden, som utrustade dem till sina tjenare. Dessa trenne voro de enda från Sverge ankomne lärare, hvilka, jemte vården om egoa församlingar, bedrefvo miss.ionsverksamheten bland svenskarna i Illinois, Indiana, Jowa och ända upp i Minnesota intill år 1856. Det året i Juli månad ankommo pastorerna Jonas Svensson från Wexiö stift och O. C. T. Andrön från Lunds stift; den förre på kallelse af en församling i Sugar Growe, Pennsylvania; den sednare kallad till Moline utmed Mississippifloden. Sedan det året har ingen prest från fäderneslandet kommit oss till hjelp, ehuru många, ganska många varit kallade. Nu följer en berättelse om de Svensk-Lutherska församlingarnes anslutning till synoden af norra Illinois samt skilsmessa derifrån, föranledd af deras fasta vidbållande af augsburgiska bekännelsen, som de amerikanska lutheranerna ej godkänna, och på grund deraf började utöfva åtskilligt tvång på kristendomsuodervisningen vid universitetet. De svenska församlingarne inrättade derpå en egen synod, den s. k. Augustanasynoden, för hvars konstitution, församlingsordning och seminariestadgar här redögöres. Om den svenska kyrkans närvarande ställning och behof meddelar förf. följande: År 1849 organiserades den första svenska församing i Amerikas Vester. Hon egde då ingen kyrka s RR Rn RR TA SE RA