Aftonbladet – 6 december 1860, sida 2

ett par, ansågo ni er dermed beträmja bådas vår lycka. Ni trodde att mitt hjerta tillhörde Tage. Var det ej så ? Din mor trodde så, och jag hoppades. att sedan du blifvit skild från den, som då 8y8selsatte din inbillning, hela din tillgifvenhet skulle koncentrera sig på Tage.n Pappa misstänkte redan då, utropade Tage, patt ...n Tyst! sade professorn med befallande ton. Låt Skuldfrid meddela hvad bon har att säga, sedan må du tala. Jag å min sida, återtog Skuldfrid, var den tiden alltför obekant med bjertats verld att rätt kunna bedöma mina egna känslor. Lika obekant var jag med lifvet och det hemska drama som der utföres. Detta gjorde att jag endast lyssnade till tvenne röster i mitt inre: den innerliga önskan att gå min mors vilja till mötes och min förhoppning att göra Tage lycklig. Jag lofvade då att en dag blifva Tages trolofvade; men knappt var löftet gifvet än jag ångrade det; jag upptäckte att... Skuldfrid höll upp. Hon lutade sitt glödande ansigte mot Aberneys skuldra. Hennes bröst höjde sig oroligt. Några ögonblicks tystnad uppstod, under hvilken blodet sjöd som eld i Tages ådror. Hvad upptäckte du? frågade slutligen professorn. Att jag icke älskade Tage.n Säg heldre att du älskade en annan; att Ju trolöst förrådde mitt redliga bjertan, utropade Tage och störtade upp. Återtag din plats och var stillan, befallde orofessorn. Märk, att alla förebråelser äro lla placerade, då de uttalas af en man till len qvinna, som ärligt säger honom sanninZen. Tage har rätt, farbror, jag älskade verkigen en annan. Jag älskade honom äfven i