Aftonbladet – 6 december 1860, sida 2

Du får lof att med fullkomlig sans och förstånd åhöra mig. Kan du det ej — då, min gode Tage, uppskjuta vi förklaringen till dess du blifvit lugnare. Jag skall åhöra dig., sade Tage med dömpad röst och släppte hennes händer. sMonsieur Aberneyo, anmälde Anaise. Bed monsieur stiga in, svarade Skuldfrid. Pappan, utropade Tage och sprang upp, hvarföre kom han just i detta ögonblickl Han sammanknöt bänderna med konvulsivisk häftighet. -Skuldfrid blickade förvånad påsin besinningslöse kusin. Professorn inträdde. Ah, är du här, kära Tage, sade han och nickade åt sonen. Tage och jag voro inbegripna i ett allvarligt samtal, yttrade Skuldfrid och räckte professorn handen; du kom som sänd från höjden för att afhöra en förklaring jag har att gifva och sedan fälla dom öfver mig.s Skuldfrid, hvad ämnar du göra? inföll Tage. Jag ämnar göra din far och min häste vän till domare emellan dig och mig. Han bar varit dina känslors förtrognei yngre åren, han är det helt säkert än; må han då äfven blifva bekant med all den svaghet mitt hjerta gömmer. Skuldfrid drog professorn ned på soffan bredvid sig, lade sina-sammanknäppta bänder öfver hans skuldra, liksom i barnaåren, och sade med djupt allvarlig röst: Farbror, du och jag veta hvartill ett äktenskap utan ömsesidig kärlek kan leda. Icke sannt, vi kunna gråta blod vid minnet deraf. Du skall aldrig vilja, att någon af oss båda, Tage eller jag, ingår em sådan förening. Nej, må Gud bevara eder! sade professorn. Nåväl, då du och min mor, för sex år tillbaka, önskade att Tage och jag skulle blifva