Aftonbladet – 5 december 1860, sida 2

svara 18 Thaler om 38 år således i detta nu blott 3 Thaler. -De 7 Thaler, hvilka, efter 38 år icke blifva återbetalta med ränta på ränta, minska således obligationens verkliga värde, då man bortser från möjligheten af vinst. — Alltså, då man köper en premieobligation för 10 Thaler, insätter. man 3 Thaler i sparbanken på 38, år,. och spelar med 7 Thaler på lotteri. Ergo äro premieobligationerna till sju tiondedelar lotteriaffär. Jönköpingsbladet kommer här, såsom man ser, på en annan väg till samma mål.som det, till hvilket vi genom en annan beräkning ledt oss. Med afseende på jemförelsen med van liga amorterings-obligationer gör tidningen hufvudsakligen enahanda anmärkningar, som i vår fredagsartikel framställdes. Öfvergående derefter till det påståendet, att om premielånet vore lotteri, så skulle äfven brand-,; lifoch sjöförsäkringssamt räntepensionsanstalter böra betraktas såsom lotterier, gör tidningen några erinringar, dem vi här återgifva, då vi hittills icke för egen del inlåtit oss närmare på detta kapitel. Deremot äro — säger Jönköpingsbladet — försäkringsinrättningarne af alla slag verkligen mer (än amorteringsobligationer) ställda på lotteri, men ett lotteri som är af alldeles motsatt art till spelet: och som man kunde kalla lotteri i god mening. I spellotteri vågar man sin insats i hopp om vinst; i försäkringsanstalterna uppoffrar man insatsen för att skydda sig mot förlust, och önskar ingenting högre än att den måtte vara onödigt bortkastad (missbrus ken genom oärliga försäkringar på spekulation äro belagda med strängt straff och höra icke hit). Räintepensionsanstalterna utgöra härifrån undantag, ty så vida man älskar lifvet önskar man att insatserna i dem måtte framdeles. gifva vinst, och här rågar man verkligen sin insats, som går förlorad om man drager nit på lifvets lotteri. Men hvilken skilnad i syftning och bevekelsegrund! Lotterispelaren vågar sin insats för möjligheten af en vinst, som kunde befria honom från lifvets mödor; insättaren i räntepensionsanstalten vågar sin för att betrygga sig mot nöd på ålderdomen, i händelse han uppnår den, och förlusten, som han i motsatt fall skulle lida, drabbar honom icke då han är död. (Derföre äro också räntepensionsanstalter lämpligast för dem, som icke hafva att sörja för efterlefvande, likasom i stället för sistnämnde kategori lifförsäkringsanstalterna; men detta hör icke till vårt närvarande ämne.) FBhuru man således icke kan frånkänna försäkringsoch i synnerhet räntepensionsanstalterna till -en viss grad karakteren af lotteri, bafva de dock en så olika syftning, att de ej gerna utan uppsåtlig afsigt att bortblsnda och förvilla kunn :.sammanställas med de egentliga lotterierna, hvilka i egenskap af hasardspet med skäl klandras såsom både moraliskt och ekonomiskt förderfliga. Tidningen bestrider icke, att emedan man med samma insats får vara med om alla dragningarne, ger lotteri-lånet icke lika stor näring åt spelpassionen, som vanliga lotterier, och de skadliga verkningarne. deraf blifva derföre mindre än af dessa. Menp, tillägger tidningen, om denna prefnie-obligationslotteriets lindrigare art berättigar detsamma still ett mildare omdöme ur moralisk synpunkt, kan en dylik skonsamhet icke ifråga.komma vid bedömandet ur juridisk, i hvilket hänseende det ej kan bortadvoceras att gällande svensk lag är öfverträdd. Väl torde det möjligen kunna juridiskt försvaras, att. riksgäldsfullmäktige medgåfvo långifvarne ställa en del af lånet på lotterifot, ehuru ringaste känsla af politisk anständighet-bort förbindra. dem att inlåta svenska staten på en affär, som i svensk lag är förbjuden så långt denna lags välde sträcker sig. Men just denna lag förbjuder på det bestämdaste lotters försäljning och lottdragnings verkställande inom landet, och att vederbörande ej allenast icke förbindrat, utan såväl tillåtit lottförsäljningen som sjelfva verkställt Jottdragningen,. deri ligger lagöfverträdelsen. Låt vara att skilnaden blifvit blott formell, om dragningen, skett utrikes, dit äfven svenskar, som velat sgpekulera på premieobligationer, kunnat hitta vägen; men på det juridiska området betyder, som man: vet, formen ofta ganska mycket, stundom allt. Emellertid bör man kunna: boppas, att efter den skarpa lexa, riksgäldsfullmäktige fått ej allenast af opinionen och pressen, utan hvad mera är äfven af statsrevisorerna, det blir sista gången de utan uttryckligt medgifvande af rikets stäng der, det man bör kunna antaga aldrig blir lemnadt, -upptaga något på lotteri fotadt svenskt statslån.