Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

hr utrikesministern erfarit samma intryck (Bra, bra!) Jag ber honom derföre att inaemta upplysningar vid hofvet, på det att han i morgon eller om måndag må officielt kunna säga: Det är ej sant!s En dylik förklaring är nödvändig; Momteuren går till Europas kabinetter, man skall skratta åt oss, och jag vill ej -jatt men skall göra det.s (Allmänt bifall.) Utrikesministern, hr de Vriedre, erinrade att detta faktum ej stod omförmäldt i Moniteurens officiella afdelning; han saknade under. rättelser derom, raen kunde dock på förhand förklara, att prinsarne icke gjort någonting, som stred mot deras egen och nationens värdighet. — Hr Devaux ansåg grefve Vilain XIV icke ha rättighet att inblanda sig och kammaren i hofetikettsfrågor. Det vill jag Jalldeles ejo, svarade grefven, men jag vill, att man skall ge dementi åt en sak, som är osann och som skulle innebära en den högsta missaktning för landet.. — Hr de Vriere upprepade ännu en gång, att artikeln icke har någon officiel karakter, och att dessutom allt hvad som förefallit i Antwerpen var blott och bart en familjaffär. Diskussionen, som följts af kammaren med lifligaste intresse, afslöts härmed. TYSKLAND. Preussen. Nationalzeitung berättar att Englands framställningar till preussiska kabinet tet om afstående från den exekution i Holstein som Förbundsdagen beslutat den 8 Mars detta år, icke ledt till något resultat, och ati lika litet Preussens begäran, att engelska regeringen måtte taga-Slesvigs tyska befolkning 1 skydd mot Danmark, vunnit gehör. Natiooal-Zeitung säger vidare att det icke är något godt att vänta af förbundsregeringen, såsom den nu är sammansatt, utan Preussen bör handla sjeliständigt mot Danmark, ställa sig i spetsen för den skandinaviska rörelsen och träffa öfverenskommelse derom med kabinettet i Stockholm. Slesvig, Holstein cöh Lauenburg skulle blifva belöningen för prinsenregentens möda att åstadkomma en skandinavisk förening. De polska tidningar som utkomma i Posen säga Öppet att de önska Palens återställande till sjelfständighet, med dess gamla gränser och utan att vara förenadt hvarken med Ryssland eller Tyskland. Alla polackar i Posen yrka på företrädesrätt för polska språket inom provinsen; några tro att preussiska regeringen har för afsigt att annektera några tyska småstater och i stället bidraga till Polens frigörelse. i Frankfurt. Österrike, de fyra mindre konungarikena, Baden, Oldenburg, Hamburg och Bremen hafva förklarat sig villiga att utse ledamöter i en komitå för att afgifva förslag om införande af lika mått och vigt i hela Tyskland, men Preussen och Luxemburg ha nekat taga del i denna sak, ocn Danmark har ej utlåtit sig. Ett för ärendets beredande nedsatt utskott har föreslagit att de föreningar, som vilja deltaga i komitn, ändock skola sända sina ombud fill Frankfurt. Nassau. Från Wiesbaden skrifves att den sedan den 1 Juni detta år der införda mnäringsfriheten icke medfört någon enda af de olägenheter, som mötståndarne förespådde, och att desse sjelfva nu förklara sig belåtna. Ny och liflig verksamhet förspörjes i alla landets handtverkerier. Hessen-Darmstadt. Processer fortgå oafbrutet mot dem som förklarat sig deltaga ityska nationalföreningen, och ansvar ådömes dem enligt en förordning från reaktionsåret 1850. Straffet består för det mesta i några dagars fängelse. Kurhessen. Utvandringarne, ytterst föranledda af det politiska förtrycket, fortfara. Sedan 1852 har det lilla landet förlorat 31,124 af sina inbyggare. De återstående utarmas mer och mer genom höga skatter och stockning i industrien. ÖSTERRIKE. Ad Regeringen har måst göra ännu en stor efrgift, nemligen att låta nytt val ske af alla ommunalråd, sedan några af dessa börjat förklara sig inkompetenta. Ännu vet regeringen icke enligt hvilken författning den skall låfa valen försiggå, emedan det är mycket osäkert hvilken af kommunerna kommer att anses för den lagliga. ITALIEN. Från Neapel berättas, att konung Victor Emanuel beslutat utfärda en allmän amnesti för alla sedan 1848 begångna politiska förbrytelser. Uti denna amnesti inbegripes äfven Josef Mazzini. Garibaldi har särskildt till kännagifvit sin önskan att den sistnämnde äfven måtte komma i åtnjutande af amnestien. Konung Frans II har sändt general Ulloa med ett politiskt uppdrag till Paris, Wien, Berlin och Petersburg. General Goyon har vid underhandlingarn med Cialdini rörande de på romerskt områd afväpnade neapolitanska trupperna uppträd icke såsom fransk general utan som påfven fullmäktig. Han förklarade, att ban ämnad återsända trupperna till Neapel, blott derföre. att de äro neapolitanska; men att han, helt och hållet ingnorerande regeringsförändringen derstädes, icke skulle utlemna de afväpnade truppernas vapen, hvarken till Frans II eller Victor Emanuel, hvars regering påfven ej erkände. : En deputation hade den 22 November afI FÅR FR TR AT R rr Fer sa