Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

upp. Hon gick ut i trädgården. De E ; I gjorde benne sällskap. Bjud madame Dorbino armen, baron Canitzo, utropade Nathalie, som stödde sig mot professorns, aså skola vi göra ett slag omkring i trädgården. Tage sluvgade på Nathalie en ursinnig blick. Hon fortfor skrattande: Ni, löjtnant Aberney, blir tant A—s kaväljer. Vill ni taga min arm, m hard till Skuldfrid, eller äonu rädd föratt emottaga ett stöd af en ry Ni har upphört att vara , och jag.har Upphört att vara den finska fickan, in-: föll Lotbard. j Ni bedrager er; jag är faska nu som alltid, försäkrade Skuldfrid skrattande och tog hans arm. ; Omöjligt! Madame Dorbino miste vara fransyska, eljest skulle hon icke låta en obetänksam väa få del af sådana saker, som hafva en allvarlig betydelse.n Abhl! Ni menar cypressen ogh lagern.n Har ni tänkt på meningen med dem? Farbror Aberney tolkade den.v Och ni har icke sökt någon annan ? Nej. ; Ö Vill ni jag skall gifva er en? Låt höra.n Lothard stannade på en plats, der man. hade. en fri ut ksom för att taga den i 8 s0rg. d af en a Och hveres Hvad vet jag: gif Kan han afundas Finnes det då i än afunderns? Jovisst; men jag ning hä Sätt er och tillit att jag börättar eo sega Det var en gång en gogcse, som bade ec senbuske, hvilken utgjorde hans fröjd, höns