Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

I worth. Den holländska ålen går till ålpastej bagarne och användes der till en soppa, der personer, som äro för hungriga, taga för ox svanseller Mockturtlesoppa. Fiskerierp a pi Doggersbank lära ej gifva så mycket som förr derföre förse fiskeriorna på Irlands sydvestre kust Londonmarknaden allt rikligare. Hurt mycken hummer de engelska och franska kusterna än leverera, så komma likväl två tredjedelar från de norsta kusternas skärgårdar. De ankomra lefvande på ett skrufångfartyg i korgar, ända tili 20.000 på en enda natt, till Great Grimsby och derifrån på den stora norra jernbanan till staden; de engelska och franska kusterna lemna ungefär 10.900 stycken, I fyra kokhus bli de mot en ringa afgift inom 20 minuter förvälda; men som hummerns nervsystem är så känsligt, att klorna falla af, om de läggas lefvande i det heta vattnet, så dödas de först på det sättet att en nål stickes genora hufvudet på dem. Nästan hela hummerhandeln ligger 1 bänderna på en enda köpman, som för denna vara årligen utbetalar 15.000 till Norge. Hela konsumtionen af fisk, inberäknadt musslor och ostron, anslå affärskunniga personer till 3—400 millioner skålpund. För att förse Londonborden med den all. dagliga köttäätten efter fisken, ankommo år 1 blott till ma vid Smithfield 1V, million för, mera ilion oxar, samt kalfvar och svi rhållande dertill. Det ä sel, ett s dant bråk och nde af tågen, -att sällan någon kreaturshandlare finnes, som ej bar nägra fingrar afbrutna, att ej tala orm de skador kreaturen erhålla. Jemte-den rika slagtkreatursproduktionen i sjelfva England, äro Holland och Danmark bufvudleverantörerna i demna atikel. Utom Jlefvande boskap förde år 1833 jernbanorna ytterligare 26,487 tons och de skottska fartygen 700 tons slzgtade kreatur till London, och heta värdet af det i bufvudstaden sålda köttet kan uppskattas till 14 millioner årligen. Hvilka oerhörda massor vildbråd och fogel några af-de stora köpmännen bekomma, är nästan otroligt. Det är alideles icke ovanligt, att efter några lyckliga jagter i det skottska höglandet, 5,000 stycken vildbråd insändas till en enda handelsfirma, och lärkor ankomma till marknaden i sändningar på 20—30,000 stycken. Ostende skickar årligen 600,000 kaniner, hvilka uppfödas på diinerna kring staden, men äfven England sjelf levererar en mängd. Irland kontribuerar med vipor i stora massor, och vaktlar införas från Egypten och södra Europa. En gång ankommo till London icke mindre än 17,000 vaktlar i en sändning från Liverpool, dit de anländt från den romerska Campagnan. Af 200,000 höns, som hufvudstaden årligen konsumerar, härstammar flertalet från grefskapen Surrey och Sussex, der den omtyckta Dorkingracen uppfödes. Men äfven Irland är en stor leverantör i denna artikel. Ej mindre än 28,000 höns, gäss och ankor för den stora vestra banan till London, till största delen från trakterna kring Cork och Waterford, hvarifrån de föras öfver till Bristol. Största myckenheten af gäss, ankor och kalkoner kommer dock från Norfolk, Cambridge, Essex och Suffolk, fyra feta grefskap, som äro af synnerlig betydenhet för Londons konsumtion, ty östra banan har på ett enda år från dessa distrikter forslat 449,240 centner kött af alla slag samt sill till hufvudstaden. Enligt en visserligen osäker beräkning uppgår antalet af vildt och fjäderfä, som årligen sändes till London, till mellan 6 och 10 millioner stycken. Ordspråket säger, att Londonmjölken kommer ur brunnen, men ändock hållas i ladugårdar i London och dess förstäder 20,00 kor, sannolikt blott till förädling af den ursprungligen at hvit lera och vatten tillblandade ätskan. Dessutom tillföra jernvägarne mjölk da från ett afstånd af 80 eng. mil, östra banan ensam mer än tre millioner quart årligen; men den på jernbanorna transporterade mjölken har den olägenheten med sig, att den ej håller sig så länge som mjölken från 1adugårdarne i London, hvilkas kor utfodras ned aflall från brännerierna, Jernbanvagnarnes skakning gör mjölken lätt sur, så att jernbanbolagen ba nödgats bygga lätta. på fjedrar hängande vagner, på det att mjölken ej må komma fram till London såsom smör. 2 Rörande grönsaksmarknaden åtnöja vi oss med att tillägga några för läsaren troligen ej vintressenta detaljer. Oberäknadt provinserna och fastlandet, sysselsätta sig icke mindre än omkring 35.000 personer med bestyret att fylla mfvudstadens grönssksmarkvad och desertalrikar. Då ovanligt s f tad med liflig efterfråg 7 len ofta taga hundratals innev velägna fattighusen till och kniäc 3 bj Så Her Belgien, Vid en dylik bestöllning har rankrike på en enda natt med sydöstra bawan skickat 2,000 centnef färska ärter, 300 entner plommon och 200 centner svarta vinär till London. Nära en million centner poatis tillför årligen den stora nordbanan, och ralnötter inträffa i hela skeppsladdningar från Antwerpen. Är matknaden någon gång öfverull, isynnerhet af varor, som lätt bli skämda. å utföras de skyndsamt till landsorterna, or: wilkas behof telegrafen underrättar sig, unler det att vagn efter vagn med persikor och prikoser vida öfver hutvudstadens behof afastas på torget. Några af bufvudartiklarne a rct nYyliman. knmmit nå modet piren Å.