Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

Professorn berättade om några besattbeter hos engelsmännen. Ämnet upptogs af det öfriga sällskapet och en hvar hade något att förtälja om Britanniens högst egendomliga söner. Det är bestämdt en sjukdom hos engelsmännen att vilja vara egnan, sade Nathalie, som skrattat rätt bjertligt åt en af anekdoterna. Jag ville våga ett vad uppå att Frida har en engelsman till beundrare och att det är han som sänder henne de besatta buketterna. Hvad tror du sjelf derom, min vän? Betänk mitt herrskap, fortfor grefvinnan, utan att afvakta Skuldfrids svar, hvarje afton finner madame Dorbino en bukett af myrten och orangeblommor, omknutna med ett svart band, på sitt nattduksbord. Det var en sällsam gåfva, utropade man rundt omkring. Och dertill betydelsefulle, inföll professorn leende. Myrten betecknar kärlek. Och det svarta bandet sorg, menade Nathalie. Alltså är det en britt, som för Gig fattat en olycklig kärlek och på detta sätt vill gifva dig del af sina känslor. Medgifvas måste att Frida varit särdeles artig emot de sorgsna myrtenqvistarne. På hvad sätt då? frågade Lothard. Madame Dorbino har, placerat dem i en egen vas midt på sitt bord i kabinettet. De andra stackars buketterna inqvarteras samt och synnerligen på en athenienne i salongen. Anaise försäkrade mig härom dagen, att bon kände sig retad af den der besatta gåfvan och påstod att hon aldrig sett något dummare, synnerhet som den, hvarje afton madame Dorbino uppträder, utbytes mot en krans af lager och cypress. Lager och cypress betyda all öras förgänglighets, menade professorn. ,Det är en allegorisk tillbedjare. : Och tystlåten sedan; ty Anaise har sagt att hon letat igenom både buketter och kransar, utan att finna så mycket som en enda skrifven. bokstaf. Det märkes grannt att Anaise åtminstone ej är tystlåten, inföll Skuldfrid och reste sig