Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

Civillsationens kuriositeter. (Forts. fr. torsdagsbl.) Låtom oss gå förbi soppan framför oss och söka upplysning om ursprunget för den andra rätten i ordningen vid en normal engelsk middagsmåltid: fisken. Billings-Gate sörjer för detta behof medelst den fisk, som nu på jernbanorna anlända till London i ofantliga massor, ty genom sina jernarmar bemäktigar sig verldsstaden, under det att hennes millioner invånare sofva, produkterna från hvarje haf, hvars vågor skölja de engelska kusterna, och för dem, innan invånarne stigit upp, tillsammans i en brännpunkt på denna centralmarknad. Så t.ex. fånga fiskrarne från Yarmouth hvarje natt under säsongen 100 tr (12,081 om året), förnämligast sill, hvilka på de östra grefskapernas jernbanor redan morgonen derpå anlända till Billings-Gate. Sydvestra banan forslar årligen 4000 tunnor makrill och annan fisk, produkter från södra kusterna. Nordvestra banan samlar under natten fångsten från Irland, Skottland och Englands nordvestra kuster och för till torgplatsen vid Themsgatan 3576 tunnor, till större delen lax, under det att den stora nordhanan levererar till morgonmarknaden eller stundom sednare på dagen 3248 tunnor. Den stora vestra banan upphemtar fångsten från kusterna af Cornwallis och Devonshire, mest makrill och strömming, 1560 tunnor om året, och Brightonoch sydkustbanan aflemnar 15,000 bushel ostron jemte 4000 tunnor fisk. Nära hälften af fisktillförseln ankommer landvägen och omlastas på bangårdarne på stora vagnar, laxen i kistor, sillen i tunnor och alla andra fisksorter i korgar. Ofta finner man inloppet till Billingsgatan alldeles otillgängligt i följd af trängseln af dessa vagnar och den dem åtföljande legionen af småutsäljarnes eller Costermongers kärror. Sedan de regelmessiga kunderna gjort sina uppköp hos de särskilda försäljarne, infinner sig, isynnerhet på vissa årstider, en svärm af tillfälliga uppköpare, hvilka i tusental vanka från torgplats till torgplats och spela en ganska vigtig roll i omsättningen af alla billigare! lifsmedel, Qvinnorna af denna klass egna sig åt handeln med de särskilda musselslagen, men männen köpa af de stora fiskbandlarne, och några, de förmögnare, uppköpa ofta för 40 och sälja åter ut åt de små detaljhanslarne. De mindre kapitalisterna slå sig tillsammans tre eller fyra och erhålla på detta sätt sina varor till engrospris, och dessa vandrande köpmäns energi är beundransvärd. De göra ett besök id Billingsgate, och om det är knapp tillgång der, ila de genast till Coventgarden, ty de handla med allt, och den dragkärra, som man i går såg dragas utåt gatorna lastad med grön sill, har i dag måhända plommon att bjuda på. Kommer deremot någon gång en ovanligt stor myckenhet hvassbuk i marknaden, eller är det evanligt rik tillgång på tungor, så flyger nyheten derom på otroligt kort tid kring hela staden och costers strömma till i tusental. Väl 5000 infinna sig vid dylika tillfällen. Dessa småbandlare köpa mer än en tredjedel af hela tillförseln vid Billibgsgate, af hvassbuk och grön sill till och med två tredjedelar. Helgeflundror och alla finare fisksorter köpa de mera sällan, mer i stora massor, om slumpen någon gång gör dessa varor billiga, såsom under koleratiden 1849; då den bästa lax såldes för 4 pence skålpundet. Hvad de särskilda firksorternas ursprung beträffar, så komma rödspettor från Cornwallis, nors och ål på holländska fartyg; hela pyramider. af hummer från de norska fjordarne, helgeflundror från Doggersbank, den fina Whitebait och andra flodfiskar från Wands-? er