Aftonbladet – 1 december 1860, sida 3

liga tre packorna, som för fyrtio år tedån sparsamt funno köpare, årligen afsättas i Coventgarden. Och för att skölja ned alla dessa matvaror tillika med 413 millioner bröd, bes böfver London, utom vin och bränvin, nära 1,060 millioner glas öl och porter! memor DES Några betraktelser med anledning af hrr fullmäktiges utlåtande om premie-obligationerna. Till Redaktionen af Aftonbladet. Få äro säkerligen de, hvilka tagit fullständig kännedom om den vidlyftiga och något torra afbandling, som benämnes: Hrr fullmäktiges utr riksgäldskontoret utlåtande till rikets ständer i enledning af berättelsen om innevarande års revision of riksgäldskontorets räkenskaper och förvaltning, men ännu färre äro, utan tvifvel, de, som af densamma låtit öfvertyga sig. Detta är icke heller ögonblickets fråga, ty hvad som en gång är gjordt kan icke åndras, och om förr eller sednare fråga skulle uppstå att fortsätta den härutinnan beträdde vägen, hoppas vi inga tal eller afhandlingar skola något uträtta emot nationens känsla af det rätta och dess egen sanna fördel. Men det är svårt att låta detta utlåtande försvinna ibland de årliga revisionsberättelsernas mängd, och lemna oanmärkta de uttryck och den torm, hvarvti brr fullmäktige ej ansett under sin och revisorernes värdighet att ikläda sina tankar. Således anse bir fullmäktige sig böra påpeka huruledes revisorernas uppfattning af premielånets natur afviker från den rätta (naturligtvis hrr fullmäktiges egen) hvadan den blifvit till sin rätta halt uppdagad. Denna uppfattning röjer vidare en verklig obekantskap med ärendets principer, hvarföre, och då revisorerna ej förut af fullmäktige enskildt e!ler andra sakkunniga män begärt tupplysning, utan till och med på ett vilseledande sätt framställt sina åsigter, fullmäktige ej tvekat att offentligen öfver dem utgjuta sin vredes kalkar. Vidare hafva revisorerna under fortgången af sina anmärkningar lagt ådaga, att endast blindt oförstånd skulle kunna åstadkomma dylika. Är detta ett rikets ständers hir fullmäktiges utlåtande om en af rikefs ständers revisorer gjord framställning eller ej fast heldre en sak-. förares libell emot sin vederpart? Och frågar man, hafva revisorerna verkligen låtit komma sig till last så mycken skärpa uti sina anmärkningar, sådan bitterhet eller afvoghet uti sitt framställningssätt att detsamma, icke rättfördigar, ty sådant kan näppeligen ske, men åtminstone förklarar ett sådant, man skulle vilja säga, ondsint utlåtande? Visserligen inte. Deras betraktelser, ty anmärkningar kan mar knappt kalla dem, äro mycket fogliga, de uttrycka visserligen en åsigt,att det af fullmäktige afslutade premielånet ej var med lag fullt öfverensstämmande, sarit att det i formelt afseende led af några smärre brister, men de hafva ej tvekat att, med tillstyrkande af full decharge, lifligt erkänna att hrr fullmäktige gjort sig väl förtjenta om fäderneslandet. Med kännedom häraf, ligger den tanken nära till hands att det är medvetandet om att man försvarar en mindre god sak, att det är känslan af att man uppträder emot en stor och temligen uttryckt opinion inom landet, som gör tonen uti detta utlåtande så retlig och uttrycken så positiva, samt att här måste sökas anledningen till de långa och torra demonstrationerna, hvilka på saken, sådan den nu befinnes, föga inverka. : Och dessutom hade det måhända äfven varit försigtigare, att då man så strängt fördömer andra, framför sllt undvika att sjelf visa någon svag sida, ty till och med detta utlåande, oaktadt det utgått från en så hög och rdnadsvärd auktoritet, oaktadt det är prolukten af så mycken lärdom, talang och erarenbet, är ej alldeles ofelbart. Eller hvad är detta påstående att, äfven om premteobligationerna voro fullt lika med vaniga lottsedlar, så är dock kongl. förordningen ff den 21 Mars 1844, hvilken förbjuder enkilda lotterier, ej tillämplig på sådana inrätade af staten? . Månne detta är annat än ett försök till bårs slyfveri; ty äro enskilda lotterier förbjudna, å torde det vara på den grund att de såra , noralen och motverka samhällsmedlemmarnes rbetslust, sparsarsbet och omtanka, och ehuru iksgäldskontorets brr fullmäktige äro ytterst ktningsvärda, ja utmärkt hedrade och redDy tro vi likväl att verkan af lotterier het ej blir mindre skadlig, derföre att ne verkställas uti riksgäldskontoret. des har, visserligen uti en mellanutit-en förklaring derom, att om e belopp (än nemligen det nu sonverterade lånet ef 2,000,000 Tbaler) har Irig varit fråga. Fvadan detta yttrande? framt äfven mellanmeningar skola tillerännas någon betydelse, ligger ej deruti nåson ursäkt för premielånets hazardlika natur? Och slutligen och l:ksom uti ett postscripam, hvaruti en del brefskrifvande inlägga jelfva hufvudsaken, kunna hrr fullmäktige ej nlåta sig uti diskussion, huruvida det aleaoriska, eller den likhet, som premielånet eger ped hazardspelet, borde vara es nog vigtig nledning för att undvika så beskaffade lån. Vaturligtvis icke, ty just deruti ligger hufvudaken för den antipati denna låneform uppckt. Revisorerna hafva villigt erkänt, att rr fullmäktige sökt befrämja statens fördel ti penningevinst, så att derom kunna de långa ritmetiska beräkningarne varit besparade; nen. de hafva uttalat en fruktan, huruvida ullmäktige verkligen, genom att beträda väg, också befrämjat statene sanna förycka och hela hans rikedom. Den der. buken växte :obemärkt för allas blickar i en ild skog; dess snöhvita blommors yppiga ring smekte icke något annat öga än hans;