Aftonbladet – 29 november 1860, sida 3

stora vådelden samma år. . Ehuru nästan hela befolkningen i, City. derigenom förlorade tak l öfver hufvudet och måste kampera på de när: belägna ängarne, der man improviserade-gator och handelsbodar af tält, finner man dock icke ringaste antydan. i den tidens annonser om detta undantagstillstånd, och detta bevisar, huru litet affärslifvet och de näringsidkande klasserna då för tiden begagnade sig af tillkännagifvanden i tidningarna. Skulle London i våra dagar bemsökas af en dylik vådeld, så skulle spalterna i Times genast fyllas af de ur sina salubodar fördrifna köpmänneus och handtverkarnes nya adresser, och le, som blifvit skonade, skulle försöka draga vinst af olyckar. Men förgäfves söka vi i London. Gazette för nämnda och det följande iret efter en enda dylik annons. Först efter revolutionen 1688 tyckes köpnansverlden småningom ha börjat inse anaonsbladets nytta. Dittills fanns det tre eller yra annonser, på en dag, och aldrig öfvertego de antalet af tolf. En och annan gång itbjudas kapitaler, eller tekommenderas ett örträfiligt tandpulver, eller är ett palats i taden att hyra, tillbörigt någon adlig familj. om anslutt Äö till de förnäma klassernas då vörjande utvandring till Westend, eller har en pgråskimmel blifvit stulen ur Marylebone park; eller en lottsedel eller: en hund försommit; men aönonserca förråda ej med ett :nda ord, att England egde en handelsflotta ller var på väg att mogna till verldens största vandelsoch fabriksstat. . Omhvälfningen år 688 sporrade dock företagsamhetsandan i :lla riktningar, och då under de fyra första ren efter revolutionen 26 nya tidningar upp-todo, förökades med lättheten, äfven lusten tt annonsera. 1692 gjordes ett försök, hvilet tydligen visar, att man började uppskatta värdet af annonsering i affärer, ty entidning, City Mercury, uppstod, hvilken gratis utde:adeg till handelns befrämjande och som ej innehöll någonting annat än annonser; för!äggaren förband sig att gratis utdela 1000 cxemplar. Tidningen. fortfor att utgifvas i vå år, men upphbörderderefter,. liksom sedernera många andra försök af samma slag, till less föreningen. af annonser med politiska underrättelser småningom utbildade sig till iet system, som nu ernått ett så jättestort omfång och en så oändlig mångsidighet. I det sistnämnda bladet finner man ofta annonser, som häntyda på ett numera alldeles örsvunnet drag i de sociala förhållandena. Negergossar utbjödos till salu eller efterlystes såsom förrymda, ehuru de buro sina egares aamn på sina halsringar. 1694 efterlystes en dylik negergosse, hvilken omkring halsen bar en ring med följande påskrift: Lady Bronfields mohr, i Lincolns Inn-Fields.: Ju när!0vare man nalkas nutiden, desto större blir annonsernas antal och desto mera omvexlande deras karakter. Annonsväsendet har sina originella och snillrika hufvuden, såsom t. ex.. auktionskommissarien . Georg Robins, hvilken med en orientalisk fantasis höga flygt skildrar de lockande: förmånerna hos del egendomar som gå under hans klubba, och är nog öppenhjertig att medgifva, att ett ståtligt nerregäte, som han har i uppdrag att försälja, har två objelpliga fel: en myckenhet af kringströdda törnrosblad, som ingen qvast kan bortsopa, och ett oväsen af näktergalar i buskarne, som ej har något slut. Närmast honom stå Moses son, hvilka handla med färdiggjorda kläder och för att rekommendera sina artiklar berätta hela romaner på vers. Hvilka : enorma utgifter försånnonser som kunna vara önande, derpå är professor Holloway ett exempel, ty han utbetalar årligen 30,000 för annonser i tidningar och tidskrifter. Helt nyligen har en teaterdirektör Jåtit såsom annons i tidningarna införa hela texten till den nya opera han uppfört. Med. ett annat ämne af utomordentligt intresse sysselsätter sig doktor Wynter i en annan -afbandling, nemligen med Londons lifnärande. För att gifva ett begrepp om huru storartadt det program är, som skall lösas, försätter dr Wynter läsaren på en ståndpunkt, avarifrån han kan öfverskåda hela London, och fortfar derefter: Så mycket han i morszonljusningen kan urskilja, skall han. se bufvudstadens jättekarta utbredd under sig. Under honom ligga två och en half millioner menniskors bostäder — men fåfängt försöker man genom siffror gifva en föreställning om en sådan mängd. Om Norge, som sträcker ig. från det ishöljda polarhafvet ned till Nordön, skulle sammankalla alla sina innevånare ill en-stor: sammankomst, så skulle detta utgöra föga mer än hälften af de personer, som bo inom Londons område. Schweiz skulle ej ur sina tusen dalar kunna uppbåda en så stor vär, och till och med Holland med sin lifliga affärsrörelse, sina af fartyg fyllda hamnar, sina af menniskor hvimlande städer och med byar uppfyllda slätter uppgår ej synnerligen högt öfver det innevånareantal; som denna vta hyser. Medan åskådaren njuter af den itomordentliga utsigten, tränger gen uppvaknande stadens första rörelse småningom till hans öra. Bullret af hjul, larmet af hamrar. ropet af menniskoröster, hvilket allt efter hand landar sig till ett högljudt sorl, antyder, att ättestaden ånyo uppstår till sitt dagsverke, och de mot himlen upphvirflande blå rökmolnen förråda, att frukosten tillredes. I ett sådant ögonblick framställer sig för åskådarens själ helt naturligt den frågan: på hvad sätt bespisas en sådan menniskomassa? Genom hvad ör inveckladt hjulverk rör sig det maskinöri. som åt två och en balf millioner menniskor nskaffar måltider? Medan han grubblar på le medel, genom hvilka tillförsel och efterrågan bland en sådan mängd menniskor hålles I t