Aftonbladet – 29 november 1860, sida 1

portsgatorna,; 1 UT. 4. ftenmgs, ACKETINBSKALAND, NOFNCT . Comstedts, N:o 69 Regerihgsgatan; i A. M. Rybergs vi Aftonblads-kontoret vid Mynttorget, mot 12, öre Rik: eten MUS RSATLAN ENE TETENEAN ANTT STOCEHOLM den 29 Nov. Då den första jernvägen från Stockholm i dessa dagar öppnas för den allmänna rörelsen, torde det måhända icke vara olämpligt, att uppmärksamheten fästes på en omständighet, af hvilken den trafikerande allmänhetens beqvämlighet i icke ringa mån beror. Å Lalla större städer inträffar vid bangårdarne understundom ett starkt tillopp på en gång Jaf folk, som vilja medfölja det bantåg, som skall afgå. Detta blir helt säkert händelsen läfven i Stockholm — i början till följd af nyfikenheten att få åka på jernväg, sedermera, åtminstone under sommarmånaderna, på sönoch helgedagar, då lustturer företagas, och framdeles, då hela linien blir fullbordad, måd bända vid hvarje tåg, som befar hela banan. En i hög grad obehaglig och hinderlig trängsel uppstår då, om icke ändamålsenliga anordningar till dess afböjande äro på förhand vidtagna. Den som rest på jernvägar i utlandet har ofta erfarit obebaget af det tumult, som uppstår vid biljettluckorna då ett större passageraretillopp egerrum, men mången torde äfven hbaft tillfälle se buru lätt det är att uhdvika. I Frankrike, der queuen är en nationalsed, tillämpas den med stor framgång vid flera, vi tro vid de flesta större bangårdar, till alla parters synnerliga gagn och belåtenhet. Enlvar är viss att i sin tur framkomma till luckan, och tidigare i samma mån som man tidigare begifvit sig till stationen, och biljettförsäljningen går ojemförligt mycket fortare då en och en i sender expedieras än då 5 eller 6, eller flera, händer på en gång stickas in i luckan och försäljaren ofta är villrådig af hvilken han sednast mottog penningar och till hvilken han följaktligen skall aflemna den eller de biljetterna som betalts. Det synes just nu, då allmänheten i alla fall måste inlära jernvägssedvanorna, vara rätta ögonblieket, att en gång för alla införa uppställningen i led vid biljettluckorna. En enda tillsyningsman bör vara tillräcklig att anordna densamma, och hans besvär skulle väsendtligen underlättas om en liten afskrankning, lagom bred för ett par personer i--bredd, ledde fram till och förbi biljettluckorna. En gång invand skulle saken allt framgent gå af sig sjelf. En bland de uppställda ordningsreglorna synes oss mindre lämplig och svårligen kunna i längden: upprätthållas, eller om den upprättbålles, icke kunna undgå att föranleda många obehag. Vi mena bestämmelsen, att hvarje passagerare skall vara försedd med jemna penningar för lösen af de biljetter, som åstundas. Något sådant ha vi verkb,. aldrig hört omtalas vid någon enda utländsk :rnväg, och hvartnän skulle det också leda? Iiuiu otaligt många personer komma icke till jernvägsstationerna utan att veta hvad den biljett kostar, som man önskar sig. I utlandet har man funnit det så angeläget att i detta hänseende gå de trafikerande till mötes, att man icke blött med beredvillighet vexlar landets eget mynt, utan man mottager på många ställen, exempelvis i Tyskland, utan ringaste invändning äfven utländskt mynt. Författaren af dessa rader har vid en mängd stationer i Tyskland. betalt sin biljett med franskt guld, och sådant tycktes öfverallt vara så vanligt, att man hade en fix kurs, efter hvilken det utländska myntet mottogs. Det är sannt, man får ett par Groschen eller Kreuzer mindre för sin Napolgondor, än en vexlare :skulle betala, men man behöfver alldeles icke befara att med godt och tillräckligt mynt i handen blifva afvisad från biljettluckan. Det må vara att tariffen nu offentliggöres i tidningarne, men förmodligen kommer den icke att hvarje dag vidfogas tillkännagifvandena om tiden för bantågens afgång. Och äfven om så skedde, icke kan hvarje resande från landsorten, som kommer till en station, ögonblickligen hafva en tidning: till hands. Möjligen har man varit betänkt på att anslå tariften i hvarje stations försal, men oberäknadt den svårighet det för många, och vi våga påstå för det stora flertalet; erbjuder, att i en vidlyftig tabell i hast taga reda på en prisbestämmelse, så skulle det vara nödvändigt, att för hvar och en som först vid sin ankomst till stationen erhåller kännedom om biljettpriset, ett särskildt vexlingskontor funnes, der man kunde förskaffa sig de jemna penningar, med hvilka man måste vara försedd, då man framkommer till biljettluckan. Vi förmoda, att det blott skall behöfvas denna lilla erinran om de olägenheter, som skulle vara oskiljaktiga från iakttagandet af ifrågavarande stadgande, för att detsamma skall blifva undanröjdt. Af de fastställda afgångstiderna vill det tyckas, som :om de i viss mån vore lämpade med afseende på årstiden, och det måste utan tvifvel lemnas åt erfarenheten att visa, hvad som härutinnan kan vara lämpligast. Men hvad söndagstågen särskilt vidkommer förefaller det oss som afgångstiden för dem icke nu är bestämd på det sätt, som skulle vara för allmänheten beqvämast och för jernvägen mest inbringande. EES EL BST HLR ETEN EES bytlig och herrsklysten, sjelfsvåldig och kokett. Alltid skiftande, alltid ny, aldrig densamma.