Aftonbladet – 27 november 1860, sida 2

Hvart penningarne taga vägen. I följd af de starka uttagen af klingande mynt samt guld uch silfver i plantsar, har engelska banken måst höja sin disconto ända till 6 procent. Med anledning häraf yttrar Times för den 16 dennes: Hvad England angår, finnes ej något skäl att beklaga sig öfver guldutförseln. Utan afseende på den -provision och extra disconto, som här förtjenas på franska bankens operationer, är det tillfredsställande att se, att medan våra banker och kapitalister. förtjena mera på sina penningar, hejdar penningevärdets stegring den uppåtgående tendensen för utländska produkter och synnerligen för de stapelartiklar, hvilka nu äro mest begärliga, nemligen spanmål och bomull. Det är visserligen mindre angenämt för dem, som handla med dessa artiklar, att vara utsatta för verkningarne af ett oväntadt prisfall, men för nationen i det hela kan resultatet ej vara annat än nyttigt. De nu försiggående operationerna framkalla emellertid den intressanta frågan: Hvart taga penningarne vägen? Hvart har allt det guld tagit vägen. som blifvit utfördt? 15 millioner (cirka 270 millioner rmt) ha gått ur Eoglands och Frankrikes bank sedan hösten 1859. Ryssland har ej fått detta guld, ty det lider ännu stor brist å den varan, och detsamma är i ännu högre grad förhållandet med Österrike. I Förenta Staterna ha bankernas behållningar obetydligt ökats, och icke ens Spanien kan sägas ha tagit mycket af nämnde summa, enär det fick sitt behof till en god del fyldt genom de 3 millioner i silfver som Marocko betalt det. En del af gufdet har otvifvelaktigt funnit vägen till norra Tyskland, hvarifrån vi erhållit ganska mycket spanmål, men detta är dock ej tillräckligt att förklara hvart den stora summan tagit vägen. Gåtan löses dock så snart man tar i betraktande de stora militäriska operationer, som under sednaste året skett i åtskilliga länder. Stora summor måste ha blifvit utgifna i Syrien och Kina, och från dessa länder kommer snart sagdt intet tillbaka. Samtidigt härmed har franska armen i Rom varit mycket kostsam, och i hela Italien samt på Sicilien har oupphörligt gifvits ut kontanter, af hvilka inbyggarne i dessa länder utan tvifvel gömt stora belopp. Dessutom har Frankrike skickat 800,000 till vicekonungen af Egypten, och det ökar dagligen sina rustningar. Som exempel på huru fort en million försvinner, må anföras att af de 1,100,000 i silfver, som en af de sednast hitkomna vestindiska ångbåtarne hitförde, blefvo tvåtredjedelar genast köpta af engelska och franska regeringarne för att remitteras till Kina. Man ser af dessa rörelser att det till och med för Eogland, med dess stora handel och utomordentliga kredit, är svårt att bära de utgifter, som blifva det påtvingade. och att för Frankrike kejsarens financiella politik förr eller sednare måste blifva ruinerande. Kan den nuvarande tryckningen lända till varning i detta hänseende, så är den i allt fall en ganska lycklig händelse.