Aftonbladet – 26 november 1860, sida 2

Viotor Emanuel i Neapel. (Efter Times korrespondent.) (Slut från lördagsbladet:) Det var intet vidare att göra intill aftonen, lå konungen skulle besöka San Carlo-teatern. Jag förbigår illuminationen samt intar min lats i en loge i andra raden, Det var det nest storartade skådespel jag någonsin öfvervarit. Hela huset var öfvergjutet af ett enda jusskimmer, från golf till tak; Aladdin kunde hafva gnidit sin lampa för att framkalla det. Många af edra läsare hafva dock sett San Carlo så upplyst som det var nu, ehuru icke så uppfyldt af folk som nu. Man såg intet annat än hufvuden, ty kropparne doldes i en enda massa, och skulle de haft vingar skulle man kunnat tro att en skara cheruber hade stigit ned i San Carlo. Det finnes sex rader loger i denna praktfulla teater och: i några loger räknade jag 14 personer, och parterren var öfverfylld. Den kungliga logen var illuminerad och två stolar voro uppstälda der, den. ena raed en tronbimmel öfver sig för konungen, den andra för den enda person som kunde sitta bredvid bonom — Garibaldi. Åsynen af de begge stolarne behagade folket, ty de önskade att få se befriaren. Deras hopp blef dock bedraget, ty omkring kl. half nio inkom en betjent i logen och borttog den ena stolen, och nästan ögonblickilgen derpå inträdde Victor Emanuel under den stora församlade mängdens riktigt hjertliga välkomsthelsningar. Alla stodo upp och ropen Viva Vittore Emmanuele Viva Garibaldil Viva il Re Galantuomo! återskallade genom hela huset, och näsdukar och flaggor viftade oupphörligt; Genast derefter börjades baletten, emedan man förmodade att denna del af föreställningen skulle mera behaga hans kungliga smak än någonting af mera allvarlig beskaffenhet. Victor Emanuel, som för det mesta hade samtalat med sin uppvaktning samt emellanåt blickat omkring sig på det fulla huset med denna fierte, som utgör hans vanliga ansigtsuttryck, drog sig också tillbaka omkring kl. balf till tio. Jag tror att han redan var halfvågs utom teatern innan man märkte att han begifvit sig bort, och då höjdes återigen en storm af Vivas, hvaraf ekot endast kunde nå det kungliga örat. Den I November. Allmänhetens fruktan var riktig. Kl. 3 om morgonen eftersände generalen några af sina närmaste vänner och öfverlade med dem. Kort derefter lemnade han sitt logis tillsammans med Trethi, Coregio, Milla, Catabene, Missori och Mario, sju man inalles. Han kysste och skakade hand med dem. På Mario och Missori slog han sina armar kring deras hals samt kysste dem. Han uppmanade dem alla att qvarstanna i piemontesisk tjenst, eburu det är högst osäkert om de skola tillåtas att göra det, ty ett rykte påstår att 26.000 corgedoformuläser hålla på att tryckas i det kungliga tryckeriet. Ibland dem som lemna Neapel med honom är Basso, privatsekreterare Stafuse Fresciante, Gumarelli och andra, af vilka en har uppdrag att uppköpa förråd för diktatorns omedelbara behof. Straxt, efter kl. 5 lättade Washington, som i tre dagar legati hamnen med Garibaldis bagage; ombord, anR FUNNEN NART a a a a oe 3