Vapenöfningar I skolorna. Till Redaktionen af Aftonbladet. Under det man ifrån alla håll med loford nämner de män, hvilka satt sig i spetsen för de nu pågående vapenöfningarne inom läroverker, har man glömt den man som sannolikt var den förste som derpå tänkt. Det är mig obekant hvar han nu vistas, eller ens om han ännu Jlefver. Denne man är dock br Jönsson, skollärare på Lilla Edet vid Götha elf, föreståndare för en af honom sjelf der anlagd privatskola. Jag har personligen gjort hans och hans skolas bekantskap, och bör derföre hafva vitsord i hvad här yttras. Hr Jönsson, som var mera än andra hemmasstadd i lärarekallet, dels derföre att han med förkärlek egnat sig åt detsamma, dels genom de många år han för samma: offrat; kände barnets håg och vanor. Lek hör barn till; och oförständig är den som derifrån vill afhålla detsamma. Detta visste hr Jönsson, men han visste ock att åt deras lekar gifva en praktisk riktning. Han lät förfärdiga en mängd gevär — af trä naturligtvis — och hvad jubel! Piltarne exercerade, marscherade, mavövrerade — det fanns ingen annan lek — intet större nöje. Och dessa piltar blefvo sedan ynglingar, och såsom sådana beväringar.s De voro alltid de bästa. I exercisen hade br Jönsson sjelf inöfvat dem. Ära åt den fosterländske mannen! Följen hans exempel I andre skollärare! AA. ES H.