Aftonbladet – 26 november 1860, sida 2

brors hustru och barn, jag kan icke säga det. Hemligheten deraf är begrafven med den felaktiga qvinnan. — Hvad åter Skuldfrid angårstår hon så högt öfver andra, att hvarje förnärmande ord om henne är en oförskämdhet, och den skall alltid återstudsa på uttalaren deraf. Se och tala vid henne; blicka in i dessa ögon, och du måste blygas öfver hvarje anklagelse emot henne; — och nu slut. Vill du träffa henne står det dig fritt att åtfölja mig dit i eftermiddag, bhvarom icke så — slipper du. Ett säger jag: uppträd icke med några anklagelser, några förebråelser; ty jag vill icke veta: deraf. När jag säger att Skuldfrid är en ädel och upphöjd qvinna, kan du äfven tro derpå. Aberney reste sig upp, tilläggande: Hon har med mig talat om det förflutna, men hon bad mig att sedan det en gång blifvit vidrördt hon skulle slippa återkomma dertill. Du torde derföre, till dess hon sjelf återför ämnet, bespara henne alla frågor, i den händelse du beslutar dig att återse benne. Aberney lemnade rummet och Tage kastade sig ned på soffan, ett rof för alla dessa upprörda känslor, som skapa ett oredigt kaos af godt och ondt inom oss. (Forts. följer.) ERT ONE NN