Aftonbladet – 26 november 1860, sida 2

rodheten att, med sin uppgifna noggranna kännedom om Aftonbladet från dess uppkomst, emsa publiken del af ett eller annat ställe, warest de der så ofta yttrade satserna skulle örekommit. Jag föreställde mig nemligen härvid tvenne saker. Man vet att det ännu finnes många. som af gammalt bära ett litet horn i sidan ill undertecknad för den oro, som Aftonblalet just på 1830-talet väckte i de fordna zubbarnes (nu närmast representerade genom Carl Johansförbundet) läger, som aldrig ville se hvad tiden lider och hvad den medför. utan ideligen tänkte och sade sins emellan att det nog skulle bli bra igen, bara man kunde få bort det fördömda Aftonbladet, ce detestable Aftonblad; som harmades vid attse detsamma, i trots afindragningsmaktens qväfningsförsök, ständigt komma till lif igen, ifrån det första till det tjugosjunde, och kämpa så godt det kunde så väl för pressens som annan politisk frihet. Nu föreställde jag mig antingen att det icke vore hufvudredaktören sjelf, utan någon af de omnämnda öfverlefvorna från 1830-talet och det gamla systemet., som hade petat in i Nya Dagligt Allehanda de ifrågavarande beskyllningarna emot mig, och jag ville lemna den nuvarande redaktionen: ett tillfälle att kunna gifva någon förklaring härom. Eller också. tänkte jag, kan den nuvarande redaktören under sin studenttid möjligen genom läsning af Svenska Biet och Tiden verkligen hafva fattat någon sådan föreställning om Afronbladets åsigter, som det utgjorde förstnämnda lögnaktiga tidningars hela bemödande att ingifva allmänheten; ty hela verlden vet att dessa båda tidningar uppsattes endast för att per fas et nefas motverka Aftonbladets inflytande, men hvaruti de jemmerligen misslyckades hos den tänkande allmänheten: Den höfliga uppmaning, som jag den 17 September ställde till M. H., innebar då, ätven i denna sistnämnda händelse, en utväg att, då jag förnekade de mig tillvitade åsigterna, antingen kuona nedslå mig med närmare och bestämda men ärliga uppgifter, eller ock beriktiga hvad M. H. påstått, samt utan förödmjukelse kunna förklara att det tillkommit af ett förbastande, såsom det brukas i det bildade umgängeslifvet, hvars reglor väl böra iakttagas äfven i den offentliga diskussionen af hvar och en som ej vill göra sig sjeli ovärdig att deltaga i den ädla striden. Men här inträffar en vändpunkt af denne ifrån början kanske obetydliga, men i afseende på den moraliska halten af bebandlingssättet karakteristiska och, för publikens orodöme om de händer i hvilka en af pressens dagliga organer befinner sig, maktpåliggande fråga. I stället att begagna det å min sida erbjudna tillfället och fördelen att kunna göra I en hederlig förklaring, ställde M. H. sig först; såsom det nu måste synas, emot bättre vetande och oaktadt mitt förnekande, så, som om alldeles ingen bevisning för påståendet behöfdes; tilläggande blott att händelsevis en blad själ påträfats, som lofvat åtaga sig att leta igenom Aftonbladets gamla årgångar för att söka få reda på något sådant ställe som det citerade. Derefter, i Nya Dagligt Allehanda för den 8 dennes åberopades, icke från 1830-talet, utan från en artikel år 1841, ett ställe, hvarest förekommer det uttrycket, ati om någon nu osannolik och oberäknelig händelse skulle göra troneniledig, blefve det sannolikt icke prinsen af Wasa, som nationen derpå ville uppsätta, kanske icke någon anran ; bvilket sistnämnda uttryck åberopades såsom ett slående bevis för den ena af de åsigter. som blifvit Aftonbladet på 1830-talet tillvitade. Utom att detta uttryck icke står så att säga i den casus, som Tit. ponerat, så har jag genom en artikel i Aftonbladet för den 19 dennes visat, att M. H. vid det nämnda styckets citerande hoppat öfver det föregående, som påtagligt visar att det citerade alldeles icke hade den meningen, som M. H. velat tillägga A. B.. enär artikelförfattaren i Aftonbladet tvärtom förklarar såsom barnsagor de föreställningar. som man från ett och annat håll sökte utbreda om revolutionära stämplingar och repufTblikanska sympatier hos de liberala i landet. Skilnaden emellan att säga, det nationen i en I nu osannolik och oberäknelig framtid, d.v.s. fom den närvarande dynastien skulle utdö, kanske ej komme att vilja sätta någon annan på tronen, och att profetera, det republiken skulle komma att införas om så der en mansI ålder., hvilket Nya Allehanda tillagt Aftonbladet att hafva sagt — denna skilnad är . I sjelfklar och afståndet mellan de båda satI serna himmelsvidt. Det är ock ganska svårt lett förutsätta det M. H. icke skulle hafva ge.j nomläst äfven den mening som stod näst före I den citerade, och att icke således citationen I skedde med fullt medvetande om falskheter af den slutsats som drogs deraf, samt om dess oduglighet såsom bevis emot mig. I afseende på den andra beskyllningen åter erböll tit. hänvisning till en år 1841 utgifven ; I samling ur Aftonbladet aftryckta artiklar, bland sl ännat om försvarsväsendet, som fullständigt vederlägger påståendet att Aftonbladet skulle vidden tiden ansett det vära slut på alla krig. t -Hvad:gjorde min Herre; då? Långt ifrån s att, såsom efter vanligt begrepp hederns lag bade fordrat, aftrycka min till. Aftonbladet insända artikel af den 19, hvartill jag likväl, för att ställa M. H:s rättskänsla på prof, icke uttryckligen hade uppfordrat, utan blott förklarat att jag skulle vara tacksaro derför; — långt ifrån att ens våga omnämna det väsendtliga af dess innehåll; tillät M. H. sig att framställa den af mig lemnade vederläggningen såsom en undanflykt och ett krypskytterin, med förklaring tillika att. redaktioSKENET taste SKEN SPÄNNER TTG VAKNA n RV ö STA och i a RR Pappa, tänk på hennes flykt, tänk på dessa r lår under under hvilka hon lemnat oss i okun j nighet om sitt öde. Den omsorg med hvilTe no an AL RR IR AR RR ARA RT a ES RE